frujonsson

S slår in julklappar. Det går åt ungefär 14 meter tejp. Hon sitter i vardagsrummet och skriker: "mamma, hjälp, jag blir klistfastrad! Mamma, hjälp, sju års olycka!"
Ja hon är galen.
Gott nytt år alla!

Herregud, folk ringer ända från Söderköping och klagar på att det bloggas för dåligt. OK, OK.
Julen är överstökad. Maten var goood. Julbordet fullkomligt exploderade av sillar, laxar, janssons frestelse, korvar, köttbullar, ostar, skinka, räkor, revbensspjäll, hemgjorda gotter och ris a la malta. Till slut exploderade vi också.
H var överlycklig hela julen, S mer pubertalt missbelåten (hon är 7 men det börjar tidigt) och jag kände mig som vanligt på juldagen "mycket väsen för ingenting". Det är som skridskoåkning. Varje gång jag snörar på mig skrillorna tänker jag nämen va fan, det här har jag ju gjort i 40 år, det kan väl räcka nu, men sen när man väl är på isen så är det kul. Inför julen känner jag ungefär likadant fast tvärtom. Inför julen är det underbart, jag älskar alla kryddor och allt stökande, sen kommer julafton och det är aldrig kallt, aldrig snö, aldrig tillräckligt mycket jul, det finns liksom en svag bismak av besvikelse över det hela.
Och så fick vi kort från vänner som är i Thailand över jul och nyår. Jag är lite kluven till Thailand, det är ett så underbart land, men det är ren lyxkonsumtion att åka dit och tära på deras naturresurser på ett sätt som jag inte kan stå för, och dessutom hatar jag alla turister och alla låtsastrevliga människor och alla nedrökta backpackers och all prostitution och allt krimskrams men ändå, maten, solnedgångarna, palmernas sus, det turkosblå havet, sanden...ja jag vill också fira jul i Thailand.
Kanske.
Fast en kompis till mig berättade att en orm ramlat ner på honom vid en pool i Thailand och det är ju FRRRRUKTANSVÄRT, skulle det hända mig dog jag nog av skräck.

Vi har kokat skinka, bakat pepparkakor fyra gånger, bakat lussekatter, lagt in tre sorters sill, gjort köttbullar, kokat sylt till Ris à la Maltan och nu är det bara risgröten kvar. Dessutom har vi monterat ett datorbord och slängt tusentals leksaker. Jag har delat ut julklappar till hemlösa.
Nyss gick L och S och åkte skridskor. H vägrar gå utanför dörren, han sitter naken och spelar Blixten Mc Queen på datorn. Bara för att jag sa att han inte får se på film.
Granen som morfar sno...jag menar huggit är klädd.
Allt är redo för julefrid. Nu ska vi bara sluta hacka på varandra.
God jul på er alla!

Såååå efter! Ringde brorsan för att kolla om han ville följa med och se Henrik Schyfferts show men den hade han redan varit på. "Läser du inte min blogg?!" Öh, nä, har inte hunnit, vi kanske ska prata med varandra istället?
Dessutom är den blockerad av föräldrafiltret. Det är läskiga saker på den bloggen, Schyffert och köttfärs och sånt.

Var på Climate Walk i lördags. Det regnade. Men det var kul ändå. Min kompis hade med sig sin nioåriga dotter A som var lagom road, ville gå hem, ha godis och var kissnödig men sen fick hon hitta på egna slogans och då vände det. En kille från Greenpeace var helt på och vrålade A:s fina slagord och vi andra hängde med. Mot slutet var A så i gasen att vi sökte upp tjejen med megafonen för A hade en sista slutkläm: "Blommor åt alla som inte kör!". Tjejen tittade vänligt på A och sa vet du, den ska jag komma ihåg, sen vände hon sig om till sina Klimax-polare och skrek: "borgarjävlar ni ska dö, kör ner er suv i närmsta sjö!" eller nåt ditåt (eller jag kom faktiskt på den själv nu, den var ju rätt bra) men hursomhelst, A:s försoningsbudskap dränktes i klasskampen.

Tidigare i tåget skrek vi "klimatet floppar och alla bara shoppar" och alla på Hamngatan såg skitsura ut och hatade oss. Då dök det upp en liten dam vid min sida, jag vet att hon är skådis eller nåt ditåt men minns inte, hon sa "vet du, i min ålder förstår man att det inte går att angripa andra, man måste vara mer pragmatisk" och så berättade hon om när hon varit med i tv och debatterat badhuset i Riddarfjärden med arkitekten bakom, hon hade berömt honom för hans vackra byggnad "och han blev helt ställd, han hade väntat sig en utskällning, men jag sa bara att det fanns bättre platser för skapelsen" sa kulturtanten. Och det var ju rätt. Det handlar inte om konflikträdsla, det handlar om försoning för att nå förändring.

Nä nu ska jag röra ihop en lussedeg. Ciao!

Vad det regnar. Barnen skulle ner på stan med mormor och morfar och titta på NK:s julskyltning, undrar hur det går idag?

Igår var jag och S på Hovstallets julmarknad. Jättehärligt! En av hästarna vilade sitt enorma huvud på mitt och nafsade mig i nacken medan skötaren borstade honom. S stod ett par meter ifrån och det fattar man ju, de där hästarna är så stora att det är löjligt. "Mamma, du sa att de var lika stora som du, men de är ju myyycket större" sa S. Men jag menade ju mankhöjd alltså...
När jag var barn hade jag en klasskompis som bodde på Hovstallet eftersom hennes pappa var chaufför åt kungen. Vi lekte jämt i sågspånshögarna i stallet och förundrades inför hästarna. Det luktade så gott där inne och i ridhuset tränades hästarna av barska män. Det var en märklig och spännande miljö och det var roligt att komma tillbaka och känna dofterna igen. Jag tror S gillade det också.

Annars får jag så konstiga inre bilder. Jag ser Putin i sin polotröja framför en spegel och han skrattar ett vansinnigt skratt. Han är ju "nationell ledare" nu och kommer att ha makt även när han inte är president längre. Det låter lite skumt, nationell ledare, låter som nåt man har hört förr i otrevliga sammanhang..?

Idag var jag på loppis och köpte tre par skridskor för 60 spänn. Sånt gör mig glad. Fina skridskor dessutom. En del julklappar blev det också, jätteskönt. Man kan få utlopp för sina shopaholic-tendenser med gott samvete på loppis. Sen tog jag en promenad med H i vagnen för att få lite fart på dököttet. Mitt alltså. Därefter gick jag in på Åhléns och BR för att hitta nåt till systerdottern. Det hade jag nämligen inte lyckats med på loppisen. Och det var ju ett misstag. Jag fick totalångest över att 1. jag var där överhuvudtaget, mot bättre vetande samt 2. att alla andra också var där, mot bättre vetande. Ute på Ringvägen var det tjockt av bilar. Och jag fick en inre vision av alla världens städer, med gator igenproppade av bilar och människor inne på alla varuhus och jag fick drabbades av nåt slags svindel: det här går åt helvete.

Det finns ett nytt sätt att mäta välstånd som heter Happy Planet Index, HPI. Man mäter ekonomiskt välstånd OCH ekologisk påverkan och enligt den rankingen ligger Sverige nånstans på 130:e plats eftersom vi i vårt land förbrukar energi ocn naturtillgångar motsvarande sju jordklot. Sydamerikanska länder ligger långt bättre till eftersom folket lever relativt gott, inte förbrukar mer än det finns utrymme för men ändå har utvecklingsmöjligheter. Jag har för mig att Colombia ligger tvåa, och det kan man ju inte tro, det vet man ju hur det är i Colombia, bara en massa knarkkarteller och gängkrig.
OK, man kanske inte ska köpa allt man hör, det kanske inte är hela sanningen, varken det onda eller det goda, men faktum är att jag börjar uppfatta vår livsstil som fullständigt perverterad. Det som folk säger sig längta efter, gemenskap, harmoni, enkelhet, tillfredsställelse, trygghet är ju bland det sista samhället erbjuder idag. Tillfredsställelse i fråga om materiella ting, ja. Men resten då? Det är till exempel knappt någon som umgås spontant längre. Det finns det inte tid för.

Jag är ledsen om jag tjatar. Men jag har förbannat svårt att passa in i det här rejset och känner enorm ångest inför framtiden.