Hur ska man stå ut?

Näe nu orkar jag inte hålla humöret uppe mer. Mimmi frågade hur det är med S och förra veckan kände jag mig full av tillit, jag hade varit hos Malin Alfvén som är världens mest positiva familjepsykolog och hon tyckte att allt vi gjort för S är helt rätt och tror verkligen att det kommer att bli bättre.
Men S gråter varje gång jag lämnar henne och hon står och vinkar innanför fönstret och det är helt hjärtslitande. Hon förstår faktiskt inte varför hon ska vara på 6-års. Det är inget kul säger hon och hon trodde att hon skulle få lära sig saker men det är helt meningslöst alltihop. Det enda som gör henne glad är när hon är hemma med mamma trots att jag bara pratar om Hitler. Jag läser just nu Hitlers bordssamtal och hon ville veta vad det var jag läser så då fick jag ju förklara. Det tyckte hon var jätteintressant. Hur som helst sitter jag här och lipar i alla fall. Jag har läst Primo Levis Är detta en människa om hans tid i koncentrationsläger och det gjorde mig lite upplyft, dels för att den är så enormt välskriven, dels för att han överlevde även om det var fruktansvärt. Och också lite, lite för att jag inte har det SÅ hemskt trots allt. Men det är ingen känsla jag är stolt över precis. Men kanske måste man ibland sätta sitt liv i jämförelse för att alls stå ut ibland.

Kommentarer
Postat av: elinleticia

Alltså jag är också så där enormt fixerad vid Hitler och förintelsen och allt sånt. Har läst så många böcker att folk tröttnat på att höra mig tala om det. Men hur berättar man om Hitler för sin sexåriga dotter? Hur tog hon emot det? Vad kan man berätta utan att....det blir fel?

2007-02-15 @ 20:12:59
URL: http://elinleticia.blogg.se
Postat av: Linda

Känns det bättre? Jag får ju mitt favvopass i morgon nu ju :-)
Jag måste läsa dig lite mer. Ska vi länka till varandra?

2007-03-01 @ 19:52:48
URL: http://sysslor.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0