Samtidigt i Södertälje...
Skolan i Södertälje. Eller var som helst i landet.
Folkpartiets Lena Uney har i en interpellation gjort Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje (s), uppmärksam på att eleverna till och med väljer att hålla sig istället för att besöka skoltoaletterna. Därefter har Thomas läst bland annat vad barnombudsmannen säger om skoltoaletterna, samt hört efter hur städpersonalen i Södertälje ser på situationen. En elev i barnombudsmannens skolråd har sagt följande: "Jag går inte på toaletten i skolan för att det finns så mycket kiss på golvet att jag blir blöt i strumporna. Det är äckligt. Vill man kissa är det bättre att göra det i skogen. Om man vill bajsa ligger man illa till, då är det bara att gå hem eller bajsa på sig."
- Jag vet inte var någonstans i Sverige som denna toalett ligger. Jag tror inte att den ligger i Södertälje. Det spelar egentligen ingen roll. Så här får det inte se ut, säger Thomas Johansson (s) i sitt svar på interpellationen.
- De som arbetar med städningen rapporterar att många toaletter är slitna och svårstädade. Alltför ofta möts städpersonalen av en kombination av både bristande underhåll och ren förstörelse. Det kan handla om slitna silikonfogar, klotter, elever som kissat i papperskorgen, och så vidare, fortsätter Thomas.
Vi vuxna kan nog räkna med rena och fina toaletter på våra jobb. Välstädade golv. Kristallkronor, spotlights i taket , växter, fräscha kaffeautomater. Sköna stolar och fina konferensrum. Visserligen är min arbetsplats en enda röra av sladdar, pappershögar, lådor och dammtussar. Vi hade översvämning på toa och det var bajsvatten över hela golvet efter jul. Men det fixades ju snabbt till.
Vuxna kan tala för sig. Vi lyfter luren och klagar när det är bajsvatten på golvet. Men barnen, de har ont i magen för att de inte kan gå på muggen på det ställe där de tillbringar åtta timmar om dagen - eller mer.
Förbannad igen...fast mest orolig
Kan inte min man och min dotter sluta med sitt trams och bara vara glada och tacksamma? Dottern grät igen och ville inte gå till skolan, L var ledsen för att han inte fått det jobb han trodde att han ville ha utan ett helt annat som handlar om att åka runt och slakta redaktioner och få bort folk från Det Stora Radiobolaget
men jag blev jättetrött på dem, slet på lillgrabben H overallen och skrek åt L: ta henne till akuten, jag måste gå, sen pulsade jag genom snön med H i pulkan och kom inflåsande på dagis alldeles för tidigt och störde frukosten.
Nä jag kan inte hantera andras oro och inte min egen ångest inför den utan blir bara förbannad. Det enda som håller mig uppe är jobbet och jag har inte ens nåt ordentligt sådant. Men det är inte det som är det viktiga. Jag kan nöja mig med att jobba ibland så att jag också hinner med mig själv. Men vad jag itne orkar med är att försöka LÖSA allt som har med andra människor att göra.
Så hjärtlöst. Det är ju mitt barn det handlar om. Men efter att ha varit på BUP, varit med på skolan, pratat med alla lärare och alla jag känner och snart även folk jag inte känner så vet jag inte vad jag mer kan göra.
Fylleriövning
-Du är mycket missnöjd men kan ändå rekommendera skolan till andra? Hur får du ihop det?
Ja alltså för MIN unge funkar det inte. Eller VÅR då. Hon bara gråter varje gång hon tänker på att gå dit.
Men alla andra normala barn, som klarar att vara intryckta tillsammans med 100 andra ungar i ett tvåvåningshus på 100 kvm, med en lerig gård full av fallfärdiga träleksaker under den fyrfiliga gatan, de fixar det nog. Så visst ska vi rekommendera det. Personalen är änglar. De syns inte så ofta men om man letar i alla de små rummen så hittar man förr eller senare en pedagog. Ibland hittar man till och med sitt barn. Ibland får man veta vad de ätit och gjort men ärligt talat kunde jag inte svara på hur de hanterar mobbning, hur de arbetar med jämställdhet, vilket stöd barnen får och vilken IT barnen har tillgång till.
Inte fan vet jag. Jag är ju bara en morsa. Och mitt barn är bara ett barn.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
