Tacksam

I morse när jag gick till jobbet kände jag mig så himla nöjd med livet. Solen glittrade i Klara Sjö, pilarna doppade sina gröna blad i vattnet och det doftade gott, hararna eller kaninerna i parken (vet inte hur man ser skillnad) har fått jättesöta små ungar som skuttar runt och mumsar gräs. Och så tänkte jag på att jag har det väldigt bra. Behöver inte oroa mig för nånting egentligen.
Vilken lyx.

Vad mer är lyx?
att inte behöva köpa Coop spagetti och ha råd med Barilla som jag gillar bättre.

Idag kom Ikea-katalogen för oss priviligierade inom medierna. Det är världens grej! Och jag begriper mig inte på det, man måste köpa nya grejer hela tiden och byta ut hela serier av bokhyllor och porslin för att de gamla inte tillverkas så att man kan komplettera det man redan har utan måste skaffa nytt,
nåt mer irriterande har jag svårt att tänka mig.

Poddade ner Lena Nevander Friströms Sommarprogram och lyssnade på det på vägen hit och började gråta i tunnelbanan för att hon spelade Andrea Bocelli och själv grät. Hon är en av mina favoriter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0