Stockholmskärlek

I morse när jag klev ut genom porten fem över sex sjöng fåglarna så det rungade på gården. Det är bra akustik där. Fåglarna behöver inte ta i så för att få effekt men det gör de ändå. Och det var så ljuvligt. Det var nästan varmt. Solens strålar var rosagula mot fasaden och träd och buskar så skirt gröna. Staden är min tänkte jag.

Jag har haft så många vackra tidiga morgnar i Stockholm. När jag börjat jobba eller slutat jobba eller gått från festen eller krogen eller varit ute på konstiga stråt. För 22 år sen åkte jag runt i en öppen sportbil på Djurgården och Östermalm, bilen var vit men jag vet inte vems den var, vi hade vita klänningar och vita mössor. Sen satt vi på Karlaplan och badade fötterna.

När staden inte kryllar av bilar och människor, inte babblar och brusar utan bara vilar i morgonljuset, när gräsmattorna får vara i fred och bara måsar skräpar ner, när bussarna tomma mumlar fram och uteserveringarna och skärgårdsbåtarna sover, då är Stockholm som allra, allra bäst...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0