frujonsson

Igår var jag på Glenn Miller Café med Helene och Uffe. Jag åt musslor och drack rödvin och sen kom en jazzkvartett från Skåne och spelade. Jag har lite svårt för sån där jazz egentligen som bara är upp och ner för slakan och synkoper hit och dit men de spelade så fruktansvärt bra och gillade det de gjorde så det var en ren fröjd att höra och se.

Jag borde verkligen inte falla för frestelsen att göra allt som verkar kul, jag hinner inte med, har lite stresshuvudvärk och magkatarr, men jag kan inte låta bli. Idag är det sommarfest på dagis och direkt iväg därifrån till kusinernas födelsedagsmiddag...och sen är det skolvandringen och 40-årsfest...och avslutningsfest och...och sen börjar semestern - NOT! Ska jobba fem veckor i sommar. Konstigt, alla andra jobbar 45 veckor och är lediga fem, mitt liv är tvärtom. Fast att vara arbetslös är inte att vara ledig precis, snarare tvärtom.

Igår var jag och Karin på restaurang 1900, det är den där mat-Nicklas krog, det var rasande gott och jag blev så mätt så det var inte klokt. Och ändå inte svindyrt.
Sen gick vi hem genom stan, det var ljuvligt med rosa solstrålar och allt sånt där som gör sig så bra i Stockholm, men allt folk var borta. Några turister satt på krogarna i Gamla Stan, men annars var det tomt som en måndagkväll i Borås i juli. Fotbolls-EM? Irak-konferens? Vi fattade ingenting.

...gå ut min själ och gläd dig vid...vad var det nu?

I går kväll, på mors dag, stod jag i källaren och grät. Jag hittar inte mina vårskor. Visserligen har jag ett par fina ljusgröna som jag kan ha så jag slipper tack och lov toffla runt i vinterdojor men förra året stoppade jag undan flera andra söta skor och jag kan för mitt liv inte hitta dem. Jag är så stressad just nu. Jag vill jobba, vara en bra mamma, umgås med kompisar och ha det fint hemma. Det går inte ihop. Jag har ont i magen, yrsel och börjar gråta för ingenting. Det är vårfester och avslutningar och vandringar och födelsedagskalas och släktingar och läxor och uppgifter och föredrag och intervjuer och jag vet inte allt, jag håller på att gå i bitar.

Anneli skickade några suddgummin att sudda ut alla måsten och borden med, det var gulligt. Men det är svårt att lära om. Jag ska verkligen försöka.

I lördags hade vi lunchgrillfest på gården och sen var det middag hos brorsan och melodifestival. Jättesmaskig lasagne, jättegott vin. Fel låt vann. Alla låtar var fel låt vid närmare eftertanke. Igår var det megaloppis vid Hornstull och thailunch på Nana. Sen städade vi hemma. Är det konstigt att man grinar?

...inte fan skulle jag åkt till Maxi då. Men det gjorde jag. Ibland känns hela ens liv som en räcka av felaktiga val och konstiga prioriteringar.

Om jag skulle dö i morgon skulle jag ligga på en filt idag och äta glass tillsammans med mina barn och titta på himlen. Jag skulle ha dem så nära mig jag bara kunde.
Min svägerska M hade alternativet hängmatta och tårta när jag tog upp ämnet men det är ju samma sak.

Men man kan ju inte ligga på den där filten varenda dag utifall att man skulle dö nästa dag. Till slut skulle barnen få krupp: "kan du lägga av mamma, vi vill spela nintendo!"

Snart ska jag hämta S i skolan. Då ska vi ta våra kickboards ner till Bergsgruvan och ligga där och äta varsin glass medan vi väntar på H. Och titta på himlen.

Idag funderade jag lite på om jag skulle gråta en skvätt. Jag känner mig rätt snurrig, det är så mycket att planera och det stupar alltid på att jag känner mig som en dålig mamma, som bara är sur och har huvudet fullt med annat. Jag är rädd att jag ska straffas genom att nåt av mina barn råkar illa ut. Bara för att jag ska fatta att jag borde sätta värde på det jag har...

Om man kunde sudda bort alla borde och måste ur sig själv så skulle det gå lättare allting tror jag.

Det här var ju rätt intressant, konstigt att jag inte fått diagnosen än...

Annars såg jag en rätt kul sak i någon av gratistidningarna, om killen som hade en kamera kopplad till titthålet i ytterdörren för att ha koll på om polisen var på väg. Snubben hade nämligen knark, vapen och sprängmedel hemma "men hans sambo och barn hade blivit så skrämda när polisen gjorde inbrytning" så han ville vara förberedd. Muahahaha! Barnen måste ha känt sig jättetrygga med pappas vapen...

Jag har knappt tinat upp efter helgen. Vi var på landet och igår var det så kallt att det nästan var fånigt. Jag och L fick ändå en släng av naturintresse och tvingade med barnen till Svensksundsviken för att titta på fåglar. Ungarna nästan grät av köld när vi klev ur bilen och när vi kom fram till fågeltornet visade det sig att vi hade glömt matsäcksmackorna hemma. Men konstigt nog blev det bra ändå. Barnen sprang sig varma och i ryggsäcken  fanns en termos med varm choklad, några kakor och konstigt nog tre kokta ägg som någon av oss tydligen kommit ihåg i alla fall. Så det blev lyckat trots allt. H tyckte att det var så fint där att han ville ta med dagis dit, sa han. Vi såg rödbena, tofsvipa och tranor. Inga havsörnar den här gången. Näktergalarna tjattrade i enbuskarna och korna som betar strandängarna råmade. Det var härligt.

Annars har vi varit lite ur form, trötta och griniga. Det är nästan exakt ett år sen barnens farmor dog och det känns som om vi inte kommit över det. Plockade lite liljekonvaljer som vi satte på hennes grav igår. Det var fullt av blommor så det är fler än vi som saknar henne.

För övrigt var det städdag med vägföreningen, besök på plantskolan och min eviga kamp mot kirskålen rond 73.

Och hemma på gården i stan har spirean blommat över och blivit brun, tjoff sa det bara. Och syrenerna och alltihop, jag blir inte klok på den här våren.

Det var tjejmiddag igår. De tre andra damerna skrattade så de skrek, åt upp bordsdekorationerna, spottade ut mat på bordet, ramlade av stolarna och svor som borstbindare.
Sen lekte de kurragömma, sjöng schlagers med Singstar och hoppade hopprep.
Jag har inte hämtat mig än riktigt. Men lyckat var det.
Den egentliga värdinnan, min dotter (jag var mer hembiträde), kroknade vid åtta och somnade i soffan, alldeles blek och med huvudvärk sa hon. Fick sen feber. Så hela dagen idag har vi legat i soffan, ätit chips, läst Pippi och tittat på film. Mormor och morfar kom förbi och åt glass med rabarberkompott. Men annars ingen action.

Det konstiga är att soliga dagar inte stressar mig om jag inte kommer ut. En solig dag i december däremot gör mig helt hysterisk. Det är ljust typ tre timmar och enda dagen med sol på fyra månader, är det dessutom snö blir jag galen om jag måste vara inne. Men en solig dag som idag, det kommer det ju flera av. Jag borde nästan vara född i Grekland med mitt beteende, Jag gör inte som alla andra, sliter av mig och går i linne och sandaler eller äter lunch på en solig uteservering, nej jag har svarta längärmade tröjor och sitter i skuggan. Och njuuuter. Jag älskar sol och värme.

Låg för ankar i världens förkylning på Valborg, vi orkade inte åka iväg och träffa vännerna vid nån brasa som vi tänkt oss, H också sjuk, jättefebrig, så vi tände en liten eld på tomten (vi var på landet) och eldade upp gammalt ris. Det var trivsamt och precis vad jag och H klarade av. Våren invigd i alla fall.

Jag hittade en nappflaska med mjölk i dockskåpet, den hade blivit keso. Mjölken alltså. Undrar hur länge den stått där. Barnen är ju i alla fall snart 5 och 8.

För övrigt så funderar jag mest på Englas tv-sända begravning och på hur det ska gå i Burma...