Under isen

Jag har ärligt talat mått USELT ett par dagar. Förkyld. PMS. Deppig.
Låg som en död sill i sängen och tänkte på att jag kommer i klimakteriet snart och att barnen kommer att flytta hemifrån och vad ska jag göra då? S ledsen för att bästisen ska flytta. Ledsen för hennes skull. Mycket dystert och det är helt fel att ägna sig åt katastroftankar men när jag blir sjuk blir jag så där.

Ångestsvettades.

Det var riktigt jobbigt. Idag är jag på jobbet igen. Där får man sig som vanligt en massa kärleksfullt häcklande till livs.
Det känns bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0