Vardag...

Jag är så trött att jag tar fel när jag ska ta sockerpåsen och istället tar havregrynen. Det blir jävligt konstig varm choklad.

Vi kom hem från ljuvliga Oman och allt föll över mig igen. S vill inte gå till skolan och inte följa med mormor och morfar på konserten som var bestämd och jag har kört tre maskiner tvätt på en dag och hela hallen var full av vinterkläder och grus vilket innebar total dammsugning och det ringer telefonförsäljare tre gånger i timmen och jag hinner inte kontakta NIX och jag har missat en kursuppgift och det ligger brev från a-kassan och arbetsförmedlingen i hallen och det är besiktning av bilen och läkartider och sjukgymnasttider och logopedtider och dagismiddag och kalas och fyllnadsinbetalning till skatteverket och grannarnas post som lämnats fel och legat i vår hall i en vecka och jobbtider som ska pusslas ihop med L:s jobbtider och telefonköer och morsan som ringer för att berätta allt om sina krämpor och sopsortering och partiklar i luften och...ja just det fönstren ser ut som fan också...

Sista dagen i Oman talade jag med kvinnan som suttit ensam varje frukost, vi möttes vid strandduschen efter havsdoppet. Hon reste ensam för att hennes man jobbar så mycket och själv hade hon missat middagen två gånger för att hon sov 16-17 timmar de första dygnen. Men nu såg hon utvilad och solbränd ut och skulle få dit en väninna som tyvärr inte hade tid att ha ledigt mer än en vecka men de skulle i alla fall prata och läsa och bada i sju dagar tillsammans.

Jag håller på att spricka i sömmarna. Snart vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv och familjen och stressen och oron. Tillbaks till Oman?

Yrkesmässigt är jag ett fiasko men sen barnen kom har jag ännu mindre chans att göra nåt slags yrkeskarriär. Men dessutom är jag en arg och missnöjd mamma som känner mig otillräcklig.

Tessie sa att hon tyckte att jag var förbittrad och cynisk när jag sa till henne att jämställdheten och friheten flög ut genom fönstret när barnen flög in, det sa jag när hon väntade sitt barn. "Men så fick vi Freja och jag har tänkt på det du sa tammefan varenda dag, det var så på pricken" sa hon och jag vet inte hur det går för dem just nu med hennes företag och vidareutbildning och huset och allt.

Jag sitter på McDonald´s och skriver för jag stod bara inte ut en minut till hemma.

Jag tycker om att tala med människor i lugn och ro, att gå en promenad, läsa nåt bra, lära mig nåt vettigt, äta gott, göra någon glad, andas frisk luft, baka bröd, skratta åt kul grejer, mysa med barnen, berätta nåt viktigt, göra världen lite bättre. Jag är en sån som ger chokladaskar till dem som säljer Situation Stockholm när det närmar sig jul. Jag är så jävla fel. 

I ett nummer av Bang som jag hittade igår stod det nåt i stil med "att ha en kropp och ett psyke som passar in i samhället".  Varför ger det citatet mig kalla kårar?

Kommentarer
Postat av: Anneli

Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Ingan annan än du själv eller? Vardagen är förjävligt tuff men den blir lättare och lättare ju större barnen blir.....nej, jag vet man släpper aldrig taget om sina barn hur stora de än blir, men man får sakta sakta tillbaka en del av sitt liv som man har fått stoppa undan under småbarnsåren. Visst är det skönt att fly ibland, men verkligheten kommer ju alltid ifatt. Döm inte dig själv så hårt utan tänka på allt det där bra som är du!!

2007-03-17 @ 11:54:55
Postat av: Linda

Ibland lyser solen även i Sverige. Det kan vara värt att vänta på.

2007-03-18 @ 11:31:49
URL: http://sysslor.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0