Djupsinnigheter
Ibland är levandet som att ro. Man ror framåt men tittar bakåt. Man har ryggen mot riktningen, då och då kastar man en blick över axeln för att se att man är på rätt väg. Det man har lämnat har man bakom sig och ser hela tiden. Man ser riktningen, bubblorna efter årtagen på ytan. Och så tänker man, fan vad vingligt det blev.
Nu ska jag steka fläskkotletter.
Nu ska jag steka fläskkotletter.
Kommentarer
Postat av: homerun i skövde
Du borde ju bli poet, oh vad djupt.
Väl formulerat och ack så sant.
Puss
Trackback
