frujonsson

OK, OK, jag vet att man ska vara accepterande och mindful. Men jag är SÅ nära att bara gå upp i atomer. Jag är så förbannad på allting!
Jag är skitarg på alla som bara slänger sitt skräp på marken eller lämnar det i parken när de picknickat klart. Jag är skitförbannad på att det är OK att barnen tar med sig svindyra Nintendospel till fritis för nu vill S ha ett förstås och det kostar 1400 spänn. Jag är skitförbannad på att jag inte har en diskmaskin och på att vår lägenhet är den smutsigaste i norra Europa för att det bara yr in damm och stekos genom den urusla ventilationen. Jag är skitförbannad på kids som krossar busskurer. Jag är skitarg på killen som har ICA i vårt hus för att han är så jävla otrevlig och alla i hans personal också. Jag är skitarg på att jag måste plocka upp, tvätta och sortera barnens kläder jämt, jämt, jämt. Jag är skitförbannad på SL som tar hutlöst betalt för att man ska få åka med proppfulla bussar körda av någon som inte kan bromsa. Jag är skitförbannad på vår hyresvärd som tycker att allt är hyresgästernas fel för att det är otrivsamt i vårt område. Jag är skitförbannad på vår granne på landet (eller deras söner) som står på vår bilplats och låter sin jävla hund ränna omkring överallt. Jag är skitförbannad på alla som tar för mycket betalt för sånt som inte håller måttet.
Jag är skitförbannad på att stockholmarna ska betala 3 miljoner i pension åt Kristina Axén Olin och Mats Hulth och en massa andra som redan har gott om stålar. Jag är skitförbannad på mig själv som tar på mig för mycket. Jag är skitförbannad på att en lägenhet i den här stan kostar minst en miljon per rum. Jag är skitförbannad på alla som tar mig för givet.

Det var väl allt just nu.