frujonsson

Det är verkligen dags att inse sina begränsningar. Vi har varit i stugan under påsk, och eftersom det var tonvis med snö på tomten så måste man förstås åka plastpåse i sluttningen med barnen. Jag är helt blåslagen. Jag fastnade med en fot i nån rot och vred benet halvt ur led. Efter att ha skumpat över två gupp flera gångern är överdelen av mina skinkor vackert ljusblå, enligt okulär besiktning av min lagvigde. Ryggen har gått av på två ställen, minst, känns det som och jag har svinont i en arm.

Men det var det värt!  Och vad f-n gör man, barnen är ju outhärdliga inne på 35 kvm om man inte tar ut dom och gör nåt!
För övrigt: ägg och lax och sill och påskägg och allt det där, inget lamm i år. Gäster hitan och ditan och tvätta håret i snö.
Nu har jag åkt hem för att jobba på Stora Radiobolaget ett par dagar. En Voltaren och lite middag så blir man som ny. Men hur SJ tänker vet jag inte. De säljer biljetter så glatt men det fanns visst ingenstans att göra av passagerarna. Tåget var så fullt att jag finge sitta i en barnvagn om jag ville sitta. När folk skulle av i Vagnhärad och vad det var fick vi som stod vid dörrarna med gemensamma krafter baxa ut två stora resväskor, en vagn och två pensionärer så att folk skulle kunna komma förbi och sen langa in alltihop igen. Den som till äventyrs ville klämma sig fram för att gå på muggen blev nästan lynchad. Så det var livat värre.

Nä nu är det dags för fläskfilé med hemkörd kantarellsås och Lost in translation för typ sjunde gången.