frujonsson

Jag har knappt tinat upp efter helgen. Vi var på landet och igår var det så kallt att det nästan var fånigt. Jag och L fick ändå en släng av naturintresse och tvingade med barnen till Svensksundsviken för att titta på fåglar. Ungarna nästan grät av köld när vi klev ur bilen och när vi kom fram till fågeltornet visade det sig att vi hade glömt matsäcksmackorna hemma. Men konstigt nog blev det bra ändå. Barnen sprang sig varma och i ryggsäcken  fanns en termos med varm choklad, några kakor och konstigt nog tre kokta ägg som någon av oss tydligen kommit ihåg i alla fall. Så det blev lyckat trots allt. H tyckte att det var så fint där att han ville ta med dagis dit, sa han. Vi såg rödbena, tofsvipa och tranor. Inga havsörnar den här gången. Näktergalarna tjattrade i enbuskarna och korna som betar strandängarna råmade. Det var härligt.

Annars har vi varit lite ur form, trötta och griniga. Det är nästan exakt ett år sen barnens farmor dog och det känns som om vi inte kommit över det. Plockade lite liljekonvaljer som vi satte på hennes grav igår. Det var fullt av blommor så det är fler än vi som saknar henne.

För övrigt var det städdag med vägföreningen, besök på plantskolan och min eviga kamp mot kirskålen rond 73.

Och hemma på gården i stan har spirean blommat över och blivit brun, tjoff sa det bara. Och syrenerna och alltihop, jag blir inte klok på den här våren.