Flygutsläpp

Vi skulle ha ett flygfritt år i familjen. Första halvåret kände jag mig kringskuren. Åkte tåg till Köpenhamn och andades utrikesluft. Inga resor längre bort än så. Helt plötsligt hade året gått. Och vips så hade vi vant oss. Andra året bara försvann. Och när vi gjorde vår långflygning till Malaysia i vintras hade ingen av oss satt sin fot i ett flygplan på tre år!

Tänkte på det när jag lyssnade på P1 Morgon i dag. De talade där om hur mycket vi flyger och varför. Maria Rankka från Timbro talade om våra behov, bland annat. Men "behovet" av en solresa varje vinter är ju något vi lärt oss. En tillvänjning. Det går att vänja sig av med. Jag älskar att resa, jag älskar att träffa folk i andra länder, äta annan mat, se andra miljöer, men jag måste inte. Jag dör inte om jag inte kommer iväg. Det går att tänka i andra banor. Och om jag kunde åka tåg lite snabbt och effektivt till Vietnam så skulle jag göra det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0