Farlig expedition
Pannlampa - check.
Hjälm - check.
Vattenflaska - check.
Mobilen - check.
Rep och hacka - check.
Det var dags. Med en snyftning tryckte jag min familj till mitt bröst och tog farväl. Ingen kunde veta hur länge jag skulle vara borta, eller om jag ens skulle komma tillbaka. Barnen värjde sig och slet sig loss men de förstod inte allvaret. Med en sista blick på min man tog jag hissen ner i underjorden.
Källarförrådet.
Ingenting för veklingar.
Jag var full av goda föresatser, hade kolhydratladdat och tränat bänkpress i en vecka. Men efter en timme hade jag trots detta yrsel och mådde illa. Kanske berodde det på rost och mögelsporer, kanske var det mitt förflutna som kom ikapp mig.
Men faktum kvarstod - källarförrådet höll på att ta över. Kampen böljade fram och tillbaka. Kanske berodde det på, trots alla förberedelser, en dålig attackplanering. Jag var fångad bland gamla dagböcker, LP-skivor, skolböcker, prydnadsporslin och innebandyklubbor.
Med en sista kraftansträngning vräkte jag ut en gammal datorförpackning och smällde igen hänglåset. Tre lådor och två bord till loppis. Massor av gammalt skräp till grovsoprummet. En vinter- och en sommardel i förrådet.
Jag vacklade till hissen. Resten av dagen var allt ett töcken och jag kände mig utslagen. Men mest kändes det som en seger.
Hjälm - check.
Vattenflaska - check.
Mobilen - check.
Rep och hacka - check.
Det var dags. Med en snyftning tryckte jag min familj till mitt bröst och tog farväl. Ingen kunde veta hur länge jag skulle vara borta, eller om jag ens skulle komma tillbaka. Barnen värjde sig och slet sig loss men de förstod inte allvaret. Med en sista blick på min man tog jag hissen ner i underjorden.
Källarförrådet.
Ingenting för veklingar.
Jag var full av goda föresatser, hade kolhydratladdat och tränat bänkpress i en vecka. Men efter en timme hade jag trots detta yrsel och mådde illa. Kanske berodde det på rost och mögelsporer, kanske var det mitt förflutna som kom ikapp mig.
Men faktum kvarstod - källarförrådet höll på att ta över. Kampen böljade fram och tillbaka. Kanske berodde det på, trots alla förberedelser, en dålig attackplanering. Jag var fångad bland gamla dagböcker, LP-skivor, skolböcker, prydnadsporslin och innebandyklubbor.
Med en sista kraftansträngning vräkte jag ut en gammal datorförpackning och smällde igen hänglåset. Tre lådor och två bord till loppis. Massor av gammalt skräp till grovsoprummet. En vinter- och en sommardel i förrådet.
Jag vacklade till hissen. Resten av dagen var allt ett töcken och jag kände mig utslagen. Men mest kändes det som en seger.
Klimatkamrat
Hej igen!
Förra veckan fick min kompis L klimatångest. Så den här veckan var han och jag på Klimatforum på universitetet, det var tusen pers där, inbjudna av Naturvårdsverket.
Efter att jag hört miljöministern tala fick JAG klimatångest. Han visade verkligen att han inte bara är en nickedocka som läser upp tal utan en slipad politiker som skickligt undvek frågan varför Sverige inte sätter ett mål för utsläppen av växthusgaser. EU har satt målet att år 2020 ska växthusgaserna ha minskat med 20 procent jämfört med 1990. Jag vet inte om det är för mycket eller för lite, om det är revolutionerande eller inte, men EU har i alla fall tagit ett beslut som gäller alla medlemsländer.
Sverige minskar redan utsläppen men varför kan vi inte sätta ett konkret mål för utsläppen? Vi skulle troligen klara en minskning med 30 procent till 2020 och faktum är att vi troligen kommer att bli så illa tvungna.
Men nej, Andreas Carlgren ordbajsade om klimatmötena på Bali och i Köpenhamn och förhandlingar hit och färdplaner dit och byggstenar och allt vad det hette. Jag blev lite mer rädd än jag varit innan och det var nog inte meningen.
Kanske är klimatfrågan för allvarlig för att politiker ska få hålla i den? Kanske behövs en miljödiktator...?!
Förra veckan fick min kompis L klimatångest. Så den här veckan var han och jag på Klimatforum på universitetet, det var tusen pers där, inbjudna av Naturvårdsverket.
Efter att jag hört miljöministern tala fick JAG klimatångest. Han visade verkligen att han inte bara är en nickedocka som läser upp tal utan en slipad politiker som skickligt undvek frågan varför Sverige inte sätter ett mål för utsläppen av växthusgaser. EU har satt målet att år 2020 ska växthusgaserna ha minskat med 20 procent jämfört med 1990. Jag vet inte om det är för mycket eller för lite, om det är revolutionerande eller inte, men EU har i alla fall tagit ett beslut som gäller alla medlemsländer.
Sverige minskar redan utsläppen men varför kan vi inte sätta ett konkret mål för utsläppen? Vi skulle troligen klara en minskning med 30 procent till 2020 och faktum är att vi troligen kommer att bli så illa tvungna.
Men nej, Andreas Carlgren ordbajsade om klimatmötena på Bali och i Köpenhamn och förhandlingar hit och färdplaner dit och byggstenar och allt vad det hette. Jag blev lite mer rädd än jag varit innan och det var nog inte meningen.
Kanske är klimatfrågan för allvarlig för att politiker ska få hålla i den? Kanske behövs en miljödiktator...?!
Äkta skinka förresten
tips från brorsan:
Väddöskinka från Muskö Rökeri i charkdisken på ICA Maxi i Nacka. Äkta vara!
Det är han som har The matblogg för övrigt, kolla i min blogglänklista, Brorsans blogg om mat heter länken.
Väddöskinka från Muskö Rökeri i charkdisken på ICA Maxi i Nacka. Äkta vara!
Det är han som har The matblogg för övrigt, kolla i min blogglänklista, Brorsans blogg om mat heter länken.
Självkänsla, det är svåra grejer det
Jag brukar säga att jag inte vill vara journalist längre men ändå kan det inte hjälpas att det svider när jag får veta att någon annan fått ett vik på Radio Stockholm. Och det där att jag säger att jag inte vill vara journalist, är det bara ett skydd? "Surt, sa räven..."?
Nej det är inte lätt att behålla sin självkänsla när man jobbat med medier i snart 15 år och nästan bara på SR. Det är så prestationsinriktat och så mycket av ens värde avgörs av om man får jobb eller inte. Det är svårt att släppa taget om det. För jag älskar ju Sveriges Radio. Och hatar det. När jag håller mig borta från SR så mår jag så mycket bättre. Samtidigt är vissa dagar där så oerhört kul med fantastiska människor, både kolleger och andra. Komplicerat är det.
OK, så jag borde inte bry mig. Men genast börjar de gamla vanliga tankarna..."hon är bättre än jag" eller "jag får inte jobbet för då blir jag kanske inlasad och det vill de ju inte"..."men han blev ju inlasad förresten, duger inte jag?"
Samtidigt vet jag vad jag kan och är bra på. Det är ganska skönt.
Men det är svårt att sätta etiketter på sig själv och lätt att bli missuppfattad av andra. En del tror att jag är deprimerad till exempel, bara för att jag grubblar så mycket. De säger: " du tänker för mycket" men vad ska jag annars använda min hjärna till?
Jag var på en kurs i personlig utveckling en gång. Där satt, bland andra, en kvinna med ledsna ögon och bitter mun, hon höll väskan hårt tryckt mot magen och sa att hon jobbat med sig själv, kommit över det och det, var en lycklig, stark och glad människa idag...yeah, right.
Jag erkänner att jag tvivlar och är kluven. Jag erkänner att jag är rädd. Jag erkänner att jag pendlar mellan lägena av självtillit och förvirring. Jag erkänner att jag vill ha så mycket av livet att jag blir handlingsförlamad och inte kan bestämma mig. Jag erkänner att jag väljer fel och inte hittar utvägar. Jag erkänner att jag har noll koll ibland.
Jag erkänner att jag inte får ordning på länkfunktionen och därför är bloggen lite trist utan bilder och sånt just nu.
Nej det är inte lätt att behålla sin självkänsla när man jobbat med medier i snart 15 år och nästan bara på SR. Det är så prestationsinriktat och så mycket av ens värde avgörs av om man får jobb eller inte. Det är svårt att släppa taget om det. För jag älskar ju Sveriges Radio. Och hatar det. När jag håller mig borta från SR så mår jag så mycket bättre. Samtidigt är vissa dagar där så oerhört kul med fantastiska människor, både kolleger och andra. Komplicerat är det.
OK, så jag borde inte bry mig. Men genast börjar de gamla vanliga tankarna..."hon är bättre än jag" eller "jag får inte jobbet för då blir jag kanske inlasad och det vill de ju inte"..."men han blev ju inlasad förresten, duger inte jag?"
Samtidigt vet jag vad jag kan och är bra på. Det är ganska skönt.
Men det är svårt att sätta etiketter på sig själv och lätt att bli missuppfattad av andra. En del tror att jag är deprimerad till exempel, bara för att jag grubblar så mycket. De säger: " du tänker för mycket" men vad ska jag annars använda min hjärna till?
Jag var på en kurs i personlig utveckling en gång. Där satt, bland andra, en kvinna med ledsna ögon och bitter mun, hon höll väskan hårt tryckt mot magen och sa att hon jobbat med sig själv, kommit över det och det, var en lycklig, stark och glad människa idag...yeah, right.
Jag erkänner att jag tvivlar och är kluven. Jag erkänner att jag är rädd. Jag erkänner att jag pendlar mellan lägena av självtillit och förvirring. Jag erkänner att jag vill ha så mycket av livet att jag blir handlingsförlamad och inte kan bestämma mig. Jag erkänner att jag väljer fel och inte hittar utvägar. Jag erkänner att jag har noll koll ibland.
Jag erkänner att jag inte får ordning på länkfunktionen och därför är bloggen lite trist utan bilder och sånt just nu.
För att inte tala om Lönnebergaskinka...
"Fläskkött, vatten, socker, salt, stabiliseringsmedel, smakförstärkare E 621, konserveringsmedel"
Nä OK, jag ska sluta. Läs boken själva.
Det var ju inte meningen att det skulle bli en matblogg, det här. Men jag kan bara tala om att hemma hos mig så fick barnen hemgjord broccolisoppa som de äter två tallrikar var av.
Idag åt vi hjortstek med hemkokt gelé och egenplockade kantareller. Inga tillsatser.
Annars grubblar jag mycket på varför jag aldrig blir nöjd. Jag har ju ett toppenliv. Men jag vill hela tiden ut på äventyr. Dottern verkar vara likadan, stackarn, "jag vill bara åka omkring och göra saker" sa hon förra veckan.
Min senaste grej är ju äppelgården i Kivik. Men, men, jag är väl som Ulf Lundell. Mycket snack. Han lyckades väl till sist kapa förtöjningarna och slita sig från Stockholm. Vi får väl se vad det blir av mig.
Igår var jag grymt förkyld, idag blev det bättre. Så vi åkte till ridskolan, det var förbannat kallt men S blir allt säkrare och jag bara älskar att hålla på med hästarna. Då blir man varm i alla fall.
Nä OK, jag ska sluta. Läs boken själva.
Det var ju inte meningen att det skulle bli en matblogg, det här. Men jag kan bara tala om att hemma hos mig så fick barnen hemgjord broccolisoppa som de äter två tallrikar var av.
Idag åt vi hjortstek med hemkokt gelé och egenplockade kantareller. Inga tillsatser.
Annars grubblar jag mycket på varför jag aldrig blir nöjd. Jag har ju ett toppenliv. Men jag vill hela tiden ut på äventyr. Dottern verkar vara likadan, stackarn, "jag vill bara åka omkring och göra saker" sa hon förra veckan.
Min senaste grej är ju äppelgården i Kivik. Men, men, jag är väl som Ulf Lundell. Mycket snack. Han lyckades väl till sist kapa förtöjningarna och slita sig från Stockholm. Vi får väl se vad det blir av mig.
Igår var jag grymt förkyld, idag blev det bättre. Så vi åkte till ridskolan, det var förbannat kallt men S blir allt säkrare och jag bara älskar att hålla på med hästarna. Då blir man varm i alla fall.
Nu är det revolution på gång
Jag har läst boken - tack brorsan! - och har sett ljuset.
Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Jo jag hade läst Snabbmatslandet och sett Supersize me men av M-E:s bok fattade jag plötsligt att gränsen för vad som är anständigt när det gäller mat är passerad sen länge.
Mat och mat. Ballerina-kexen här på bordet är väl inte mat precis. De innehåller vetemjöl, nougatfyllning (som i sin tur innehåller socker, härdat vegetabiliskt fett, skummjölkspulver, hasselnötter, fettreducerat kakaopulver, emulgeringsmedel, arom) socker, vegetabilisk olja, fettreducerat kakaopulver, invertsocker, bakpulver E 503 och E 500, salt, emulgeringsmedel och arom.
Det var väl inte så farligt. Fast å andra sidan, paketet med Jules Detroopers mandelbröd innehåller kakor bakade av vetemjöl, kandisocker, smör, mandel, salt och bakpulver. That´s it.
Det äckligaste är ändå margarinframställningen. Så här skriver M-E Nilsson:
"Fett ur oljefröer utvinns med hjälp av extraktionsbensin.
Fettråvarorna (...)behandlas med fosforsyra och (...)lut för att få bort lecitin och fria fettsyror. Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen.
Med så kallad deodorisering tvättas smak, lukt och eventuella lösningsmedelsrester bort. Om fettet härdas för att få en fastare form används vätgas och nickel. Om det istället genomgår så kallad omestring nyttjas natriummetylat för att spjälka vissa fettsyror. Vissa oljor kyls ner och filtreras, ibland i kombination med lösningsmedel, för att delas upp i olika fraktioner med olika smältpunkt."
Självklart tillsätts det också aromer. Jag är inte kemist så jag kan inte avgöra om det är helt naturvidrigt eller inte, men det KÄNNS så. Vad är det för gegga att ha på mackan eller i stekpannan?!
Nu vill jag flytta ut på landet och odla mina egna grönsaker och frukt, föda upp kycklingar, bara använda smör och äkta grädde...
Men det troligaste är väl att jag kommer att ha förstoringsglaset med mig när jag handlar så jag kan läsa innehållsförteckningar bättre. Om jag handlar. I alla fall inte på själsdödande stormarknader där man kan välja mellan livsmedel med 48 eller 50 tillsatser.
Barnen ska inte få en fabriksköttbulle mer i sitt liv!
Läs boken!
Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Jo jag hade läst Snabbmatslandet och sett Supersize me men av M-E:s bok fattade jag plötsligt att gränsen för vad som är anständigt när det gäller mat är passerad sen länge.
Mat och mat. Ballerina-kexen här på bordet är väl inte mat precis. De innehåller vetemjöl, nougatfyllning (som i sin tur innehåller socker, härdat vegetabiliskt fett, skummjölkspulver, hasselnötter, fettreducerat kakaopulver, emulgeringsmedel, arom) socker, vegetabilisk olja, fettreducerat kakaopulver, invertsocker, bakpulver E 503 och E 500, salt, emulgeringsmedel och arom.
Det var väl inte så farligt. Fast å andra sidan, paketet med Jules Detroopers mandelbröd innehåller kakor bakade av vetemjöl, kandisocker, smör, mandel, salt och bakpulver. That´s it.
Det äckligaste är ändå margarinframställningen. Så här skriver M-E Nilsson:
"Fett ur oljefröer utvinns med hjälp av extraktionsbensin.
Fettråvarorna (...)behandlas med fosforsyra och (...)lut för att få bort lecitin och fria fettsyror. Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen.
Med så kallad deodorisering tvättas smak, lukt och eventuella lösningsmedelsrester bort. Om fettet härdas för att få en fastare form används vätgas och nickel. Om det istället genomgår så kallad omestring nyttjas natriummetylat för att spjälka vissa fettsyror. Vissa oljor kyls ner och filtreras, ibland i kombination med lösningsmedel, för att delas upp i olika fraktioner med olika smältpunkt."
Självklart tillsätts det också aromer. Jag är inte kemist så jag kan inte avgöra om det är helt naturvidrigt eller inte, men det KÄNNS så. Vad är det för gegga att ha på mackan eller i stekpannan?!
Nu vill jag flytta ut på landet och odla mina egna grönsaker och frukt, föda upp kycklingar, bara använda smör och äkta grädde...
Men det troligaste är väl att jag kommer att ha förstoringsglaset med mig när jag handlar så jag kan läsa innehållsförteckningar bättre. Om jag handlar. I alla fall inte på själsdödande stormarknader där man kan välja mellan livsmedel med 48 eller 50 tillsatser.
Barnen ska inte få en fabriksköttbulle mer i sitt liv!
Läs boken!
Mätt
Oj jag är mätt. Tog ÄNDÅ en bit schweizernöt nyss, det var inte bra. Vi åt smörgåsbord på Ulriksdal idag. Jag är otroligt bra på att äta smörgåsbord. Rutinerad. Det måste vara barndomens besök på Margretetorps och andra skånska gästgiverier som givit resultat. Jag kan äta massor men utan att svimma av mättnad efteråt. Tricket? Man måste äta små bitar. Mest det lyxiga, som skaldjursanrättningar, lax och löjrom. Visst kan man klämma in lite svampomelett och Janssons också men bara lite. Och så tar man bara lite mat på tallriken. Byter till ny tallrik mellan varje rätt. Det får inte bli för rörigt.
Ulriksdals käk var mycket fint men de hade ingen löjrom! Fast hjortragun och laxtårtan var super. Och chokladpannacottan med mango...
Har annars firat 41. Vaknade på Grand Hotel i Norrköping på min födelsedag i fredags och barnen hade en hemlig presentväska med paket i. S hade påstått att det var pyjamasväska. "Lurad!"
Sen åkte vi ut till Vikbolandet och fick tårta av Jessica. Det var härligt. Matade hästarna med äpplen. S kastade ett äpple i huvudet på en av kusarna. Det var kul.
Ulriksdals käk var mycket fint men de hade ingen löjrom! Fast hjortragun och laxtårtan var super. Och chokladpannacottan med mango...
Har annars firat 41. Vaknade på Grand Hotel i Norrköping på min födelsedag i fredags och barnen hade en hemlig presentväska med paket i. S hade påstått att det var pyjamasväska. "Lurad!"
Sen åkte vi ut till Vikbolandet och fick tårta av Jessica. Det var härligt. Matade hästarna med äpplen. S kastade ett äpple i huvudet på en av kusarna. Det var kul.
