frujonsson

Fyra vuxna och fem barn. Man tycker ju att det borde ta på sin höjd 20 minuter att dra på regnställ och stövlar. Men neejdå, det ska protesteras och gömmas och glömmas och kissas och skrikas. Framförallt från barnens sida.
Jag snackar midsommardagen, hällregn och nämnda folksamling i en stuga på 40 kvadrat. Midsommarafton var sedvanligt trivsam med Loppans familj på besök, sillunch, flädernubbe, jordgubbar med grädde, grillat, midsommarstång, dragspel. The lot. Nästa dag var i alla fall jag lite mulen, liksom himlen. Men vi kom faktiskt iväg till Getåravinen, det tog en timme drygt att få på alla kläderna. Men sen var vi ute och traskade och letade efter grottor och hade oss i flera timmar. Urhärligt.

På kvällen kom Lotta med familj och vi drack vin och grillade korv och pratade i timmar. Härligt. Barnen lekte och gjorde drinkar av solkräm och annat jox. Så blir det när man låter dem sköta sig själva.

Nu är jag jättetrött, förkyld och allmänt utfestad. Så nu blir det semester ett tag. Barnen och jag tar tåget till Tanum. Jag återkommer-hoppas jag! Ha det gott!

Ibland vaknar jag av att jag har en låt i huvudet. Tidigt i morse var det Du tände stjärnorna med Lasse Stefans. Mycket märkligt, jag har inte ens hört den låten på åratal. Loppan brukar ju spela dansbandslåtar i transistorn på torpet i Småland men de senaste åren har allt man försökt säga eller höra överröstats av barnskrik. Så musiken kommer bara inifrån mina egna hjärnvindlingar.

Igår hade vi en härlig dag. Eftersom det var så fint väder gick barnen ut och lekte medan jag kastade mig över 18 påsar med barnkläder som låg i en röra i garderoben. Detta inspirerade L till den milda grad att han började snacka om Fredells trävaruhus så när vi sorterat kläder ringde vi Mattias och Kicki för att fråga om de ville ha lite barnkläder. Samtidigt skulle vi kunna titta in på Fredells eftersom de bor i närheten. En så kallad win-winsituation. Det utföll lyckosamt; de ville ha både kläder och sällskap och eftersom de är några av de mysigaste människor vi känner verkade det vara en utmärkt lördagsutflykt. Vi cyklade till Hammarby sjöstad, S cyklade själv på sin vitröda cykel och vinglade som en galning när hon blev trött. Men det gick bra. Sen satt vi på den soliga balkongen i flera timmar och bara snackade. Barnen lekte harmoniskt.

Väl hemma borrade L för att sätta upp rundstav in garderoben så nu har vi massor av klädhängningsställen. Visserligen hamnar barnens kläder alltid där de inte borde vara och tvärtom men det känns i alla fall som ett framsteg.

Enda bottennoteringen denna ljuvliga lördag: Vi gick ner med klädpåsar till källaren. Det var inte bra för vår mentala hälsa. En fåtölj som jag hittat i en container och ska klä om nån gång, flytvästar, pulkor, en resesäng jag lånade av Anna för typ tre år sen och inte lämnat tillbaka, elgitarrer och gamla bord, bilprylar, en hatthylla, 212 barnskor, skidor och så dessa lådor med julsaker och påsksaker och vantar och mössor, jag hatar årstider, det är bara ett enda upp och ner till källaren vartefter tiden går. Så vi greps bara av Djupt Missmod, slängde in påsarna i den allmänna röran och gick upp igen.

Idag låg jag på en soffa hemma hos Mona i Västertorp och käkade jordgubbar. Man har det ju bara för stressigt. Igår var jag på Långholmsbadet med Loppan. Körigt.
Jag har tagit ledigt en vecka. Utan att säga nåt till barnen. Jag både skäms och inte, för det är min enda lediga vecka den här sommaren. Å mammor som inte tar hand om sig själva blir inte bra mammor tänkte jag och lassade in en sked jordgubbar till.

Å så fick jag ett sms från en vän. Hon sjukskrevs efter en panikattack igår. Så jag åkte hem till henne vid Telefonplan. Där satt hon i sin lägenhet och darrade. Stackars liten. Och jag blev så arg när jag hör hur hon har det på jobbet. Inget stöd, bara fullt tempo och ansvarslösa chefer. De anställda har frågat efter höj- och sänkbara bord för att slippa mer ont i ryggen. I källaren ligger nya bord och bara väntar men "bemanningsplanen är inte klar" så därför kan de inte ta upp och ställa ut borden.
Kommentarer överflödiga.

Idag ville inte H gå till dagis. Han ville hellre spela playstation. Men vi skulle ju faktiskt iväg. L släpade honom med sig till sist. S ville förstås inte gå till fritis. I fredags var det skolavslutning och det tyckte hon var kul. Hon hade en lång utläggning om underhållningen på avslutningen, det var tjejer med gymnastpinnar och allt vad det var.
Men hon gråter fortfarande när hon ska gå till fritis. Trots att det blir rätt bra när hon väl är där. Men hon längtar så efter mamma. Och pappa.
Ja vad ska man göra? Jag har känt mig helt uppgiven. Personalen på fritis verkar tycka att jag överreagerar. Idag hade vi möte med rektorn, kuratorn (som tack och lov höll käft vilket innebar att jag slapp slå henne) och föreståndaren på fritis. Alla kom fram till att det blivit bättre. Men det är f-n inte skolans förtjänst tänker jag. Men vad ska jag säga? Det går inte att bli förstådd i alla fall. Och den förlorade tiden är för alltid förlorad.

Helgen var bra, vi var på landet. Enormt varmt och vi har badat, badat och badat. Speciellt H. Han simmar och plaskar och far så det är helt hejdlöst. Min underbara bonusson var hos oss också. Sen var Jessica över med sina små flickor, det var trivsamt. Och L och grannen satt och snackade halva natten medan jag och ungarna sov. Det är bra, killkompisar ska man ha.

Det där skulle föreställa en fanfar. Och varför då undrar vän av ordning. Förutom att det är obeskrivligt vackert väder då. Och att vi tog itu med gamla surdegar hemma, som orensade lådor, högar av papper och skitiga badrumsgolv.
Jo, vi badade i sjön igår! Det var helt underbart. Efter allt detta städande dessutom fantastiskt. "Sjön" är belägen på Ingarö i Stockholms innersta skärgård, alltså en insjö, med klipphällar och ofta pålitligt varm. Ändå var jag tveksam. S puffade mig i ryggen "bada nurå mamma" men jag sa att om du inte låter mig vara så måste jag tyvärr slänga dig i sjön först.
Sen hivade jag min blekfeta lekamen i spa´t, beredd på hjärtflimmer. Men det VAR varmt. Eller varmt, inte som i badkaret, men 20 grader är nog ingen överdrift. Det var så att man ville simma runt, runt. Länge. S och H njöt verkligen och morfar och L ägnade sig åt "kasta barn" en stund, d.v.s. bolla H emellan sig. Alla var förtjusta över detta lämpliga sätt att fira nationaldagen.
Sen åt vi bullar och drack kaffe på altanen hos mormor och morfar.
Sommaren är här!

När jag födde barn var sinnena skärpta till att bara ägna sig åt det mest nödvändiga. Jag var medveten om min sårbarhet och kände hur skört livet är. Jag var innesluten i mig själv och samtidigt enormt berörd av andra. Vi delade allt och ingenting. Jag var den första människan och den sista. Inte unik men den enda utvalda. Det var som om döden nuddade mig.
Efteråt kändes det som om jag varit med om en trafikolycka. Allt var förändrat. Utanför min och min lilla familjs bubbla pågick livet som vanligt. För oss skulle ingenting bli som förr.
Precis så känns det nu efter begravningen. Ingen kan förstå vad jag känner men alla vet vad det handlar om.
Vi är totalt ensamma och delar vårt öde med resten av mänskligheten. Du lever i mig och jag i dig.
Och inget är så enkelt som att det bara är underbart eller bara är hemskt.