frujonsson

Idag är jag inte fullt så arg. Det krävdes visserligen en spikmatta och lite relationssnack, men nu är man på banan igen.
Vår! På riktigt! Nästan försommar!
Och då blir det så konstigt. Jag går in i Ringens köpcentrum. Varför ser jag inget? Har jag för mycket ljud i mp3:n?
Nähä visst nä jag har ju solglasögon på mig.

Stod och glodde på läckerheterna i Gunnarssons konditorifönster. Killen bredvid mig röker en joint! Så jag står kvar en stund. Sen går jag in och köper en stor bit pecannötsfudge med flingsalt på. Undrar var det suget kom ifrån? Mmmmummmmssss.

OK, OK, jag vet att man ska vara accepterande och mindful. Men jag är SÅ nära att bara gå upp i atomer. Jag är så förbannad på allting!
Jag är skitarg på alla som bara slänger sitt skräp på marken eller lämnar det i parken när de picknickat klart. Jag är skitförbannad på att det är OK att barnen tar med sig svindyra Nintendospel till fritis för nu vill S ha ett förstås och det kostar 1400 spänn. Jag är skitförbannad på att jag inte har en diskmaskin och på att vår lägenhet är den smutsigaste i norra Europa för att det bara yr in damm och stekos genom den urusla ventilationen. Jag är skitförbannad på kids som krossar busskurer. Jag är skitarg på killen som har ICA i vårt hus för att han är så jävla otrevlig och alla i hans personal också. Jag är skitarg på att jag måste plocka upp, tvätta och sortera barnens kläder jämt, jämt, jämt. Jag är skitförbannad på SL som tar hutlöst betalt för att man ska få åka med proppfulla bussar körda av någon som inte kan bromsa. Jag är skitförbannad på vår hyresvärd som tycker att allt är hyresgästernas fel för att det är otrivsamt i vårt område. Jag är skitförbannad på vår granne på landet (eller deras söner) som står på vår bilplats och låter sin jävla hund ränna omkring överallt. Jag är skitförbannad på alla som tar för mycket betalt för sånt som inte håller måttet.
Jag är skitförbannad på att stockholmarna ska betala 3 miljoner i pension åt Kristina Axén Olin och Mats Hulth och en massa andra som redan har gott om stålar. Jag är skitförbannad på mig själv som tar på mig för mycket. Jag är skitförbannad på att en lägenhet i den här stan kostar minst en miljon per rum. Jag är skitförbannad på alla som tar mig för givet.

Det var väl allt just nu.

Idag var det annonser från Vårdförbundet i tidningen. Dels en med en sjuksköterska som berättade att hon tjänar 18 700 efter tre års arbete. Dels en biomedicinsk analytiker som har drygt 20 000 efter 10 år.  Då måste man ju fråga sig - vilken lön gick mänskan med på när hon anställdes? Är hon helt ifrån vettet? När en bekant till mig examinerades till syrra förra våren skulle ingen i hennes klass få över 19 000 i lön när de anställdes av landstinget. Samtidigt hör man talas om sjuksköterskor på äldreboenden som får 25 000. OCh det är väl det minsta de ska ha. Men måste inte upproret starta redan vid anställningen? Ta ingen skit, inget under 20 000 när du blir anställd! Hoppas att de som studerar till syrra nu fattar det.

Kanske strejkas det för lite i Sverige. Det ska varslas och hållas på, kanske det är därför. Men nu blev det i alla fall strejk. Och då är sjuksköterskorna plötsligt så viktiga att de inte får strejka förrän en nämnd har bestämt om det är samhällsfarligt eller inte. Men 25 000 i månadslön kan de inte få. Jag får inte ihop det där.

Det är så konstigt med mig och min hjärna. Som nu i helgen. L och barnen var på landet, jag i stan och jobbade. Då känner jag mig lite ensam och sorgsen och tänker på hur gulliga barnen är och hur lite jag gjort tillsammans med dem egentligen och att de bara växer och snart försvinner ut ur mitt liv och varför kan man inte hålla kvar tiden och de där små knubbiga barnahänderna? Och så kommer de hem och vi kramas och pussas och allt är så underbart och så går det tio minuter och jag tänker att det ska bli skönt när de flyttar hemifrån.

ur en bra bok skriven av en klok man. Boken heter Skamfilad och är skriven av prästen och psykoterapeuten Göran Larsson.
Han menar att motsatsen till självkänsla är skam och att den som känner sig generad, pinsam, utsatt och utanför säkert har blivit utsatt för mer skam än den orkat bära. Skam är inte enbart av ondo, menar han, eftersom skam hjälper oss att upprätthålla gränser men att "bli skammad" bryter ner oss.
Mot slutet skriver han om olika vägar att gå för att bli av med förlamningen. Det här är så vackert sagt:
"Det räcker inte med att vilja söka, vi måste också vilja finna. Det räcker inte med att ha en sanning, vi måste också vilja leva den. Det räcker inte att hitta en väg, vi måste också vilja gå den."

Och så citerar han ur Predikaren:

"Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen
en tid för födelse, en tid för död
en tid att plantera, en tid att rycka upp
---
en tid att gråta, en tid att le
en tid att sörja, en tid att dansa
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag
en tid att skaffa, en tid att mista
---
en tid att tiga, en tid att tala
en tid att älska, en tid att hata"

Två begåvade människor - himla trevliga och rara dessutom - har startat eget!
Passa på nu att anmäla dig till stresshantering på www.kursibalans.se 
och få lite styrsel på tillvaron.

Det såg ni väl i tidningen, att riven ost inte alltid är ost utan heter "analog ost", nåt slags vegetabiliskt fett. Inget fel med sånt fett, väl, men om man vill ha ost så...och ANALOG? Fattar inte. Jag åt ett wienerbröd i morse, ett med vaniljkräm och sylt på i varsin ände. Digitalt?

För övrigt - var i Danmark med Norrköpingstjejerna (tanterna?) och där var det kanon. Kändes helt OK att välja mellan mackor med Nutella och wienerbröd till frukost. En fin vana. Vi åkte tåg dit och hem. Det var trevligt. Men en sak fattar jag inte. Man åker X2000 och allt kränger och far. Man lyckas ta sig in på toan. Det stinker kiss och golvet är dyblött. Toaringen är uppfälld. Är män idioter? Hur fan kan man STÅ och kissa på X2000??! Man kan ju knappt SITTA utan att ramla omkull.

Jag är verkligen trist. Sitter och tjatar om mitt dåliga självförtroende och att jag inte vet vad jag ska göra. Konstigt att man har några kompisar kvar. Två av dem - underbara makarna Ahlm - var hos oss i lördags och åt osso buco och lyssnade på min klagovisa. Tre flaskor vin tog slut direkt, man fattar ju varför.

Igår stod jag och Helene och Karin utanför Hard Rock där vi skulle äta lunch. Då kom en lite medfaren gubbe fram och sa "vet ni vad jag hörde på nyheterna? Dalai Lama ska inviga OS i Peking!" Äh inte en chans sa vi, men aprilskämtet var bra och enligt honom hade i alla fall flera på Handelshögskolan gått på det.