Rörig lördag
Högarna är eliminerade - nästan. L har dammsugit och sorterat tvätt, skönt. Sen äter vi lunch och sen ska jag hämta mina nya glasögon och S vill åka sparkcykel med mig dit och H vill cykla på gården men nej förresten han vill också cykla på stan med mamma och det slutar med att L och jag svär åt varandra och jag ryter åt S och allt känns bara hemskt. Men till slut är vi på väg i alla fall och när jag fått glasögonen och betalat flera tusenlappar för det känns det ändå ganska bra.
Götgatan är full av folk och vi sticker i väg till Rackarungar och köper en cykelhjälm åt S. Fikar på gården.
Förra helgen var vi på landet och vädrade ut vintern. Då tog vi en sväng till getåravinen, en av världens finaste platser. S gick runt och letade efter Ronja Rövardotter
Getåravinen
De konstiga högarna
I hallen ligger en hög med oöppnad post. I vardagsrummet ligger en hög med papper, barnteckningar, postorderkataloger och pärmar. Den flyttar jag mellan kök och vardagsrum beroende på var vi ska äta.
Jag funderar på att tutta eld på alltihop.
Tre bokstäver - gissa vilka?
Jag: Har du tänkt ut nåt till middag kanske?
L: Nääe, jag är på jobbet och...
Jag: Jaja ditt jobb ja det är ju viktigast i världen, OK, men det spelar ingen roll jag vill ändå inte ha nåt och barnen vill ju bara ha godis i alla fall så skit i det då.
L: Man kan ju köpa pizza...
Jag: Jaha så jag ska bli ännu fetare, det var ju en JÄVLIGT bra idé. Kan du hitta på nåt annat kanske? Jag mår inte bra om du fattar.
L: Nä jag märker det. Jag köper nåt annat då.
Jag: Ja bara inte fiskpinnar för det äter vi ju jämt och alltid ska jag tänka på allt och aldrig finns det nån mat hemma men barnen vill ju ändå bara ha mackor. Man kan lika gärna vara död.
Och så ett recept på en helt vanlig jävla kaka:
1 satans ägg
2 msk sur kakao
så lite smör som möjligt
ingen jävla mandel i alla fall
1 dl bakpulver
socker (säkert för mycket)
1,5 dl allerginötter
Fyllning:
en melon eller nåt
sprit
Häll allt i en bunkjävel och kör en kvart med elvispen.
Grädda direkt i skålen. Skit i att smöra och bröa, det fastnar i alla fall.
Dunka ut skiten på matbordet om du kan. Garnera med krossad melon. Häll sprit över. Det spelar ingen roll. Men skit i det då! Dra åt helvete!
Mera blaj
Men Stockholm då? Plus: fartiga människor, roliga saker att göra, vackra hus, havet, puls, möjligheter.
Minus: fåniga människor, dyrt, stressigt, skitdålig luft, fult.
Och så har det uppstått en kamp om utrymmet som är helt otrolig. Man får inte gå för långsamt, vara i vägen, ta plats. Allt ska vara smidigt och först och snabbast. Cykla ska vi inte tala om. Fincykla och snacka med nån bredvid sig kan man glömma. Då riskerar man att dö.
Brorsan säger att Chile är fint.
Vårlunch med brorsan
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Böcker och skrivande mänsker
Nu har ju Maria fått fina recensioner för den där boken och det är så himla kul! Min vän Magnus, en grymt begåvad kille och kompis med Maria, sa när jag påpekade att vissa människor är så otroligt företagsamma och kreativa att ofta hade han blivit avundsjuk på begåvade människor "men aldrig på Maria, hon spelar i en annan division."
En dag någon månad senare ringde min strålande väninna Kicki, superbegåvad reporter på SVT, och sa att hon skulle på släppfest för Katarina Wennstams Smuts och kunde inte jag hänga med? Vi ses där, sa vi. Och jag gick dit efter gympan. Tänkte liksom inte fiffa till mig. Hm. Bra idé. Katarina W var förstås jättesnygg och alla hade lite glitter och jaja men jag tog ett glas skumpa och talade om för Katarina hur bra hennes böcker är men att jag inte läst Smuts än och hon var så trevligt och gav mig ett ex av boken. Sen kom Kicki med ett fång blommor från oss tack och lov och vi åt av buffén och minglade lite. Snackade ett bra tag med Magnus Utvik och ibland kan det bli så bra med såna där spontanmöten utan att man behöver slå knut på sig. Han var mysig. Och skriver gör de allihop. Jag fattar inte hur de får det gjort. Min kompis Peter har sagt att han skriver väldigt bra böcker när han klipper gräs men det är lögn att få dem på pränt. Säger det samma fast jag har inte ens skrivit i huvudet så vad gnäller jag för?
Samtidigt ges det ut jäkligt mycket som är otroligt platt och trist skrivet, till exempel Camilla Läckbergs eller Kajsa Ingemarssons böcker. Suck säger jag bara.
Kanske är det så att man skriver för att man inte kan låta bli. Jag läser för att jag inte kan låta bli. Just nu Jens Lapidus Snabba cash. Grymt bra!
Morgonteve
I TV 4:s soffa sitter Jennie och Steffo. Skulle vara kul att se en ung kille och äldre kvinna som soffpar nån gång. Leve Marianne Rundström. Hon klarar sig visserligen utmärkt helt ensam.
Koltrasten
Godmorgon!
En kopp varm choklad och en macka sitter inte fel heller.
Jag har inte tittat på Göran Persson-dokumentären, vissa saker pallar jag bara inte med och dessutom vill H bara se sin Blixten-film hela tiden så det är inte mycket tv hemma alls.
Jag har alltid varit intresserad av tusen saker och läst allt jag kommit över om allt och ingenting men nu känner jag att jag blir alldeles för trött och splittrad. Att läsa dagstidningarna gör mig mest deprimerad...och vad är nyheter egentligen? Kanske inte så bra att undra när man jobbar med det själv...men jag är rätt medietrött. Det var så skönt att vara bortrest och inte ha en aning om någonting.
Ha det bra idag!
Lite gladare
Poolen
H:s fotspår
Mera vattengympa
Salalah. Fotograf S
Vattengympa
Strandbild
Hotellet Crowne Plaza
Fru Jonsson plåtad av H
Haffa soq
Bra tevekanal tycker H
Mamma badar. S pl?tar.
Krabba
Oman!
Smaskiga efterrätter
Lite väl svartsynt kanske
Vardag...
Vi kom hem från ljuvliga Oman och allt föll över mig igen. S vill inte gå till skolan och inte följa med mormor och morfar på konserten som var bestämd och jag har kört tre maskiner tvätt på en dag och hela hallen var full av vinterkläder och grus vilket innebar total dammsugning och det ringer telefonförsäljare tre gånger i timmen och jag hinner inte kontakta NIX och jag har missat en kursuppgift och det ligger brev från a-kassan och arbetsförmedlingen i hallen och det är besiktning av bilen och läkartider och sjukgymnasttider och logopedtider och dagismiddag och kalas och fyllnadsinbetalning till skatteverket och grannarnas post som lämnats fel och legat i vår hall i en vecka och jobbtider som ska pusslas ihop med L:s jobbtider och telefonköer och morsan som ringer för att berätta allt om sina krämpor och sopsortering och partiklar i luften och...ja just det fönstren ser ut som fan också...
Sista dagen i Oman talade jag med kvinnan som suttit ensam varje frukost, vi möttes vid strandduschen efter havsdoppet. Hon reste ensam för att hennes man jobbar så mycket och själv hade hon missat middagen två gånger för att hon sov 16-17 timmar de första dygnen. Men nu såg hon utvilad och solbränd ut och skulle få dit en väninna som tyvärr inte hade tid att ha ledigt mer än en vecka men de skulle i alla fall prata och läsa och bada i sju dagar tillsammans.
Jag håller på att spricka i sömmarna. Snart vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv och familjen och stressen och oron. Tillbaks till Oman?
Yrkesmässigt är jag ett fiasko men sen barnen kom har jag ännu mindre chans att göra nåt slags yrkeskarriär. Men dessutom är jag en arg och missnöjd mamma som känner mig otillräcklig.
Tessie sa att hon tyckte att jag var förbittrad och cynisk när jag sa till henne att jämställdheten och friheten flög ut genom fönstret när barnen flög in, det sa jag när hon väntade sitt barn. "Men så fick vi Freja och jag har tänkt på det du sa tammefan varenda dag, det var så på pricken" sa hon och jag vet inte hur det går för dem just nu med hennes företag och vidareutbildning och huset och allt.
Jag sitter på McDonald´s och skriver för jag stod bara inte ut en minut till hemma.
Jag tycker om att tala med människor i lugn och ro, att gå en promenad, läsa nåt bra, lära mig nåt vettigt, äta gott, göra någon glad, andas frisk luft, baka bröd, skratta åt kul grejer, mysa med barnen, berätta nåt viktigt, göra världen lite bättre. Jag är en sån som ger chokladaskar till dem som säljer Situation Stockholm när det närmar sig jul. Jag är så jävla fel.
I ett nummer av Bang som jag hittade igår stod det nåt i stil med "att ha en kropp och ett psyke som passar in i samhället". Varför ger det citatet mig kalla kårar?
Underbart...
De borde dyrkas.
Till havs
Hur som helst var det en fin dag, ganska knaggligt och mycket överis efter det att det töat och frusit om vartannat. Men efter att S kämpat tappert drygt 2000 meter runt banan och givit upp och gjorde sällskap med H på snowracern som L drog fick jag chansen att glida iväg på mina uråldriga långfärds. Oh så härligt det var.
Min lilla modetjej
Mediebabbel
En tendens i medierna idag som tyvärr dras till sin spets i Lantz i P1 är internsnacket. Jag skriver tyvärr eftersom jag gillar programmet i övrigt och tycker att Annika Lantz är begåvad (även om hon kanske inte är den enda frälsaren av SR vilket ledningen verkar tro, men det är en annan historia).
Allt oftare matas man som vanlig mediekonsument med "så här gör vi film/tv/radio", "så här kul har vi på jobbet" eller "titta på allt skojigt vi klippt bort" som jag börjar bli så trött på. Kalla mig gärna förstockad och konservativ men jag orkar inte och jag vill inte veta! Jag vill inte veta vad Anders Holmberg har för skjorta eller hur jobbigt han haft det med att sy ihop sändningen med Byggnads, jag vill bara höra honom som den kompetenta programledare han är i Studio Ett. Jag vill inte veta om Johan Wangström tycker att det ska bli kul att hf:a eller om programledaren i Göteborg ska stå eller sitta ner under sändningen eller hur morgonmötena går till. Som reporter vet jag redan det men de flesta av våra lyssnare är troligen inte journalister eller mediemänniskor och skiter nog i vad "telefonare", "puffar" eller "mes" är, eller så vill de i likhet med mig inte veta mer.
Är det här en anpassning till vad vi tror att lyssnare/läsare vill ha? Är det här den nya informella journalistutbildningen? Ska alla som vill vara med i radio få det? Medierna idag använder sig av bloggar och snaparazzis och allt mer delaktighet och interaktivitet och det kanske inte är fel men ska det inte finnas några spärrar och lite magi kvar kring radio?
