frujonsson

Igår åt jag en normal frukost. Sen spårade det ur. Till lunch pasta med skink- och gorgonzolasås. Fika: tårta och lussekatter. Därefter lite smågodis. Till middag: pizza. Och som kvällsmat: en semla. Härligt!

Idag är jag förkyld. Det är straffet. Men vi har varit ute i solskenet och åkt skridskor så det känns lite bättre. Och på balkongen står en kartong med två semlor...

Just nu kl 11.56:
mat

På längre sikt:
ett jobb
ett hus
en hund
lyckliga barn
fler träffar med vänner

Det bästa med det här året är att det är 08! 08 rules!!
Eller, det bästa, det vet jag ju inte. Året är ju inte så gammalt så det är väl lite tidigt att säga. Det kanske blir fullt av bra. I alla fall måste det bli bättre än 2007 som var rätt pissigt. 2006 var rätt trist också, utom sommaren som var bra. Året var i alla fall bättre än 2007. Och nu börjar jag bli lite irriterad. Ska det bara bli tristare för varje år eller?
Linda har summerat 2007 så då gör jag det också.
Det går rätt fort: jag är 41 och jag har ingenting. Inget jobb. Inget hus. Inga framtidsutsikter. Inget harmoniskt familjeliv.
Nu säger ni: men barnen då? Jo barnen. De är som glimrande juveler, de går utanpå allt, det går inte att beskriva hur mycket de betyder för mig.
Och förresten har jag ju en bil. Och en liten stuga. Inte fy skam.

Vi firade nyår utanför Söderköping hos våra fantastiska vänner familjen Svensson. De har allt som jag önskar att jag ville ha: villa, segelbåt, platt-tv med surroundsystem.
Det var kul. Massor av gourmetkäk och fyrverkerier och champagne och bastu med hopp i snön. Perfekt. Tack för att vi fick komma!

S slår in julklappar. Det går åt ungefär 14 meter tejp. Hon sitter i vardagsrummet och skriker: "mamma, hjälp, jag blir klistfastrad! Mamma, hjälp, sju års olycka!"
Ja hon är galen.
Gott nytt år alla!

Herregud, folk ringer ända från Söderköping och klagar på att det bloggas för dåligt. OK, OK.
Julen är överstökad. Maten var goood. Julbordet fullkomligt exploderade av sillar, laxar, janssons frestelse, korvar, köttbullar, ostar, skinka, räkor, revbensspjäll, hemgjorda gotter och ris a la malta. Till slut exploderade vi också.
H var överlycklig hela julen, S mer pubertalt missbelåten (hon är 7 men det börjar tidigt) och jag kände mig som vanligt på juldagen "mycket väsen för ingenting". Det är som skridskoåkning. Varje gång jag snörar på mig skrillorna tänker jag nämen va fan, det här har jag ju gjort i 40 år, det kan väl räcka nu, men sen när man väl är på isen så är det kul. Inför julen känner jag ungefär likadant fast tvärtom. Inför julen är det underbart, jag älskar alla kryddor och allt stökande, sen kommer julafton och det är aldrig kallt, aldrig snö, aldrig tillräckligt mycket jul, det finns liksom en svag bismak av besvikelse över det hela.
Och så fick vi kort från vänner som är i Thailand över jul och nyår. Jag är lite kluven till Thailand, det är ett så underbart land, men det är ren lyxkonsumtion att åka dit och tära på deras naturresurser på ett sätt som jag inte kan stå för, och dessutom hatar jag alla turister och alla låtsastrevliga människor och alla nedrökta backpackers och all prostitution och allt krimskrams men ändå, maten, solnedgångarna, palmernas sus, det turkosblå havet, sanden...ja jag vill också fira jul i Thailand.
Kanske.
Fast en kompis till mig berättade att en orm ramlat ner på honom vid en pool i Thailand och det är ju FRRRRUKTANSVÄRT, skulle det hända mig dog jag nog av skräck.

Vi har kokat skinka, bakat pepparkakor fyra gånger, bakat lussekatter, lagt in tre sorters sill, gjort köttbullar, kokat sylt till Ris à la Maltan och nu är det bara risgröten kvar. Dessutom har vi monterat ett datorbord och slängt tusentals leksaker. Jag har delat ut julklappar till hemlösa.
Nyss gick L och S och åkte skridskor. H vägrar gå utanför dörren, han sitter naken och spelar Blixten Mc Queen på datorn. Bara för att jag sa att han inte får se på film.
Granen som morfar sno...jag menar huggit är klädd.
Allt är redo för julefrid. Nu ska vi bara sluta hacka på varandra.
God jul på er alla!

Såååå efter! Ringde brorsan för att kolla om han ville följa med och se Henrik Schyfferts show men den hade han redan varit på. "Läser du inte min blogg?!" Öh, nä, har inte hunnit, vi kanske ska prata med varandra istället?
Dessutom är den blockerad av föräldrafiltret. Det är läskiga saker på den bloggen, Schyffert och köttfärs och sånt.

Var på Climate Walk i lördags. Det regnade. Men det var kul ändå. Min kompis hade med sig sin nioåriga dotter A som var lagom road, ville gå hem, ha godis och var kissnödig men sen fick hon hitta på egna slogans och då vände det. En kille från Greenpeace var helt på och vrålade A:s fina slagord och vi andra hängde med. Mot slutet var A så i gasen att vi sökte upp tjejen med megafonen för A hade en sista slutkläm: "Blommor åt alla som inte kör!". Tjejen tittade vänligt på A och sa vet du, den ska jag komma ihåg, sen vände hon sig om till sina Klimax-polare och skrek: "borgarjävlar ni ska dö, kör ner er suv i närmsta sjö!" eller nåt ditåt (eller jag kom faktiskt på den själv nu, den var ju rätt bra) men hursomhelst, A:s försoningsbudskap dränktes i klasskampen.

Tidigare i tåget skrek vi "klimatet floppar och alla bara shoppar" och alla på Hamngatan såg skitsura ut och hatade oss. Då dök det upp en liten dam vid min sida, jag vet att hon är skådis eller nåt ditåt men minns inte, hon sa "vet du, i min ålder förstår man att det inte går att angripa andra, man måste vara mer pragmatisk" och så berättade hon om när hon varit med i tv och debatterat badhuset i Riddarfjärden med arkitekten bakom, hon hade berömt honom för hans vackra byggnad "och han blev helt ställd, han hade väntat sig en utskällning, men jag sa bara att det fanns bättre platser för skapelsen" sa kulturtanten. Och det var ju rätt. Det handlar inte om konflikträdsla, det handlar om försoning för att nå förändring.

Nä nu ska jag röra ihop en lussedeg. Ciao!

Vad det regnar. Barnen skulle ner på stan med mormor och morfar och titta på NK:s julskyltning, undrar hur det går idag?

Igår var jag och S på Hovstallets julmarknad. Jättehärligt! En av hästarna vilade sitt enorma huvud på mitt och nafsade mig i nacken medan skötaren borstade honom. S stod ett par meter ifrån och det fattar man ju, de där hästarna är så stora att det är löjligt. "Mamma, du sa att de var lika stora som du, men de är ju myyycket större" sa S. Men jag menade ju mankhöjd alltså...
När jag var barn hade jag en klasskompis som bodde på Hovstallet eftersom hennes pappa var chaufför åt kungen. Vi lekte jämt i sågspånshögarna i stallet och förundrades inför hästarna. Det luktade så gott där inne och i ridhuset tränades hästarna av barska män. Det var en märklig och spännande miljö och det var roligt att komma tillbaka och känna dofterna igen. Jag tror S gillade det också.

Annars får jag så konstiga inre bilder. Jag ser Putin i sin polotröja framför en spegel och han skrattar ett vansinnigt skratt. Han är ju "nationell ledare" nu och kommer att ha makt även när han inte är president längre. Det låter lite skumt, nationell ledare, låter som nåt man har hört förr i otrevliga sammanhang..?

Idag var jag på loppis och köpte tre par skridskor för 60 spänn. Sånt gör mig glad. Fina skridskor dessutom. En del julklappar blev det också, jätteskönt. Man kan få utlopp för sina shopaholic-tendenser med gott samvete på loppis. Sen tog jag en promenad med H i vagnen för att få lite fart på dököttet. Mitt alltså. Därefter gick jag in på Åhléns och BR för att hitta nåt till systerdottern. Det hade jag nämligen inte lyckats med på loppisen. Och det var ju ett misstag. Jag fick totalångest över att 1. jag var där överhuvudtaget, mot bättre vetande samt 2. att alla andra också var där, mot bättre vetande. Ute på Ringvägen var det tjockt av bilar. Och jag fick en inre vision av alla världens städer, med gator igenproppade av bilar och människor inne på alla varuhus och jag fick drabbades av nåt slags svindel: det här går åt helvete.

Det finns ett nytt sätt att mäta välstånd som heter Happy Planet Index, HPI. Man mäter ekonomiskt välstånd OCH ekologisk påverkan och enligt den rankingen ligger Sverige nånstans på 130:e plats eftersom vi i vårt land förbrukar energi ocn naturtillgångar motsvarande sju jordklot. Sydamerikanska länder ligger långt bättre till eftersom folket lever relativt gott, inte förbrukar mer än det finns utrymme för men ändå har utvecklingsmöjligheter. Jag har för mig att Colombia ligger tvåa, och det kan man ju inte tro, det vet man ju hur det är i Colombia, bara en massa knarkkarteller och gängkrig.
OK, man kanske inte ska köpa allt man hör, det kanske inte är hela sanningen, varken det onda eller det goda, men faktum är att jag börjar uppfatta vår livsstil som fullständigt perverterad. Det som folk säger sig längta efter, gemenskap, harmoni, enkelhet, tillfredsställelse, trygghet är ju bland det sista samhället erbjuder idag. Tillfredsställelse i fråga om materiella ting, ja. Men resten då? Det är till exempel knappt någon som umgås spontant längre. Det finns det inte tid för.

Jag är ledsen om jag tjatar. Men jag har förbannat svårt att passa in i det här rejset och känner enorm ångest inför framtiden.

Pannlampa - check.
Hjälm - check.
Vattenflaska - check.
Mobilen - check.
Rep och hacka - check.
Det var dags. Med en snyftning tryckte jag min familj till mitt bröst och tog farväl. Ingen kunde veta hur länge jag skulle vara borta, eller om jag ens skulle komma tillbaka. Barnen värjde sig och slet sig loss men de förstod inte allvaret. Med en sista blick på min man tog jag hissen ner i underjorden.
Källarförrådet.
Ingenting för veklingar.
Jag var full av goda föresatser, hade kolhydratladdat och tränat bänkpress i en vecka. Men efter en timme hade jag trots detta yrsel och mådde illa. Kanske berodde det på rost och mögelsporer, kanske var det mitt förflutna som kom ikapp mig.
Men faktum kvarstod - källarförrådet höll på att ta över. Kampen böljade fram och tillbaka. Kanske berodde det på, trots alla förberedelser, en dålig attackplanering. Jag var fångad bland gamla dagböcker, LP-skivor, skolböcker, prydnadsporslin och innebandyklubbor.
Med en sista kraftansträngning vräkte jag ut en gammal datorförpackning och smällde igen hänglåset. Tre lådor och två bord till loppis. Massor av gammalt skräp till grovsoprummet. En vinter- och en sommardel i förrådet.
Jag vacklade till hissen. Resten av dagen var allt ett töcken och jag kände mig utslagen. Men mest kändes det som en seger.

Hej igen!
Förra veckan fick min kompis L klimatångest. Så den här veckan var han och jag på Klimatforum på universitetet, det var tusen pers där, inbjudna av Naturvårdsverket.

Efter att jag hört miljöministern tala fick JAG klimatångest. Han visade verkligen att han inte bara är en nickedocka som läser upp tal utan en slipad politiker som skickligt undvek frågan varför Sverige inte sätter ett mål för utsläppen av växthusgaser. EU har satt målet att år 2020 ska växthusgaserna ha minskat med 20 procent jämfört med 1990. Jag vet inte om det är för mycket eller för lite, om det är revolutionerande eller inte, men EU har i alla fall tagit ett beslut som gäller alla medlemsländer.

Sverige minskar redan utsläppen men varför kan vi inte sätta ett konkret mål för utsläppen? Vi skulle troligen klara en minskning med 30 procent till 2020 och faktum är att vi troligen kommer att bli så illa tvungna.

Men nej, Andreas Carlgren ordbajsade om klimatmötena på Bali och i Köpenhamn och förhandlingar hit och färdplaner dit och byggstenar och allt vad det hette. Jag blev lite mer rädd än jag varit innan och det var nog inte meningen.
Kanske är klimatfrågan för allvarlig för att politiker ska få hålla i den? Kanske behövs en miljödiktator...?!

tips från brorsan:
Väddöskinka från Muskö Rökeri i charkdisken på ICA Maxi i Nacka. Äkta vara!
Det är han som har The matblogg för övrigt, kolla i min blogglänklista, Brorsans blogg om mat heter länken.

Jag brukar säga att jag inte vill vara journalist längre men ändå kan det inte hjälpas att det svider när jag får veta att någon annan fått ett vik på Radio Stockholm. Och det där att jag säger att jag inte vill vara journalist, är det bara ett skydd? "Surt, sa räven..."?
Nej det är inte lätt att behålla sin självkänsla när man jobbat med medier i snart 15 år och nästan bara på SR. Det är så prestationsinriktat och så mycket av ens värde avgörs av om man får jobb eller inte. Det är svårt att släppa taget om det. För jag älskar ju Sveriges Radio. Och hatar det. När jag håller mig borta från SR så mår jag så mycket bättre. Samtidigt är vissa dagar där så oerhört kul med fantastiska människor, både kolleger och andra. Komplicerat är det.
OK, så jag borde inte bry mig. Men genast börjar de gamla vanliga tankarna..."hon är bättre än jag" eller "jag får inte jobbet för då blir jag kanske inlasad och det vill de ju inte"..."men han blev ju inlasad förresten, duger inte jag?"

Samtidigt vet jag vad jag kan och är bra på. Det är ganska skönt.
Men det är svårt att sätta etiketter på sig själv och lätt att bli missuppfattad av andra. En del tror att jag är deprimerad till exempel, bara för att jag grubblar så mycket. De säger: " du tänker för mycket" men vad ska jag annars använda min hjärna till?
Jag var på en kurs i personlig utveckling en gång. Där satt, bland andra, en kvinna med ledsna ögon och bitter mun, hon höll väskan hårt tryckt mot magen och sa att hon jobbat med sig själv, kommit över det och det, var en lycklig, stark och glad människa idag...yeah, right.

Jag erkänner att jag tvivlar och är kluven. Jag erkänner att jag är rädd. Jag erkänner att jag pendlar mellan lägena av självtillit och förvirring. Jag erkänner att jag vill ha så mycket av livet att jag blir handlingsförlamad och inte kan bestämma mig. Jag erkänner att jag väljer fel och inte hittar utvägar. Jag erkänner att jag har noll koll ibland.

Jag erkänner att jag inte får ordning på länkfunktionen och därför är bloggen lite trist utan bilder och sånt just nu.

"Fläskkött, vatten, socker, salt, stabiliseringsmedel, smakförstärkare E 621, konserveringsmedel"

Nä OK, jag ska sluta. Läs boken själva.
Det var ju inte meningen att det skulle bli en matblogg, det här. Men jag kan bara tala om att hemma hos mig så fick barnen hemgjord broccolisoppa som de äter två tallrikar var av.
Idag åt vi hjortstek med hemkokt gelé och egenplockade kantareller. Inga tillsatser.

Annars grubblar jag mycket på varför jag aldrig blir nöjd. Jag har ju ett toppenliv. Men jag vill hela tiden ut på äventyr. Dottern verkar vara likadan, stackarn, "jag vill bara åka omkring och göra saker" sa hon förra veckan.
Min senaste grej är ju äppelgården i Kivik. Men, men, jag är väl som Ulf Lundell. Mycket snack. Han lyckades väl till sist kapa förtöjningarna och slita sig från Stockholm. Vi får väl se vad det blir av mig.

Igår var jag grymt förkyld, idag blev det bättre. Så vi åkte till ridskolan, det var förbannat kallt men S blir allt säkrare och jag bara älskar att hålla på med hästarna. Då blir man varm i alla fall.

Jag har läst boken - tack brorsan! - och har sett ljuset.
Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Jo jag hade läst Snabbmatslandet och sett Supersize me men av M-E:s bok fattade jag plötsligt att gränsen för vad som är anständigt när det gäller mat är passerad sen länge.
Mat och mat. Ballerina-kexen här på bordet är väl inte mat precis. De innehåller vetemjöl, nougatfyllning (som i sin tur innehåller socker, härdat vegetabiliskt fett, skummjölkspulver, hasselnötter, fettreducerat kakaopulver, emulgeringsmedel, arom) socker, vegetabilisk olja, fettreducerat kakaopulver, invertsocker, bakpulver E 503 och E 500, salt, emulgeringsmedel och arom.
Det var väl inte så farligt. Fast å andra sidan, paketet med Jules Detroopers mandelbröd innehåller kakor bakade av vetemjöl, kandisocker, smör, mandel, salt och bakpulver. That´s it.

Det äckligaste är ändå margarinframställningen. Så här skriver M-E Nilsson:
"Fett ur oljefröer utvinns med hjälp av extraktionsbensin.
Fettråvarorna (...)behandlas med fosforsyra och (...)lut för att få bort lecitin och fria fettsyror. Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen.
Med så kallad deodorisering tvättas smak, lukt och eventuella lösningsmedelsrester bort. Om fettet härdas för att få en fastare form används vätgas och nickel. Om det istället genomgår så kallad omestring nyttjas natriummetylat för att spjälka vissa fettsyror. Vissa oljor kyls ner och filtreras, ibland i kombination med lösningsmedel, för att delas upp i olika fraktioner med olika smältpunkt."
Självklart tillsätts det också aromer. Jag är inte kemist så jag kan inte avgöra om det är helt naturvidrigt eller inte, men det KÄNNS så. Vad är det för gegga att ha på mackan eller i stekpannan?!

Nu vill jag flytta ut på landet och odla mina egna grönsaker och frukt, föda upp kycklingar, bara använda smör och äkta grädde...
Men det troligaste är väl att jag kommer att ha förstoringsglaset med mig när jag handlar så jag kan läsa innehållsförteckningar bättre. Om jag handlar. I alla fall inte på själsdödande stormarknader där man kan välja mellan livsmedel med 48 eller 50 tillsatser.
Barnen ska inte få en fabriksköttbulle mer i sitt liv!

Läs boken!

Oj jag är mätt. Tog ÄNDÅ en bit schweizernöt nyss, det var inte bra. Vi åt smörgåsbord på Ulriksdal idag. Jag är otroligt bra på att äta smörgåsbord. Rutinerad. Det måste vara barndomens besök på Margretetorps och andra skånska gästgiverier som givit resultat. Jag kan äta massor men utan att svimma av mättnad efteråt. Tricket? Man måste äta små bitar. Mest det lyxiga, som skaldjursanrättningar, lax och löjrom. Visst kan man klämma in lite svampomelett och Janssons också men bara lite. Och så tar man bara lite mat på tallriken. Byter till ny tallrik mellan varje rätt. Det får inte bli för rörigt.
Ulriksdals käk var mycket fint men de hade ingen löjrom! Fast hjortragun och laxtårtan var super. Och chokladpannacottan med mango...

Har annars firat 41. Vaknade på Grand Hotel i Norrköping på min födelsedag i fredags och barnen hade en hemlig presentväska med paket i. S hade påstått att det var pyjamasväska. "Lurad!"
Sen åkte vi ut till Vikbolandet och fick tårta av Jessica. Det var härligt. Matade hästarna med äpplen. S kastade ett äpple i huvudet på en av kusarna. Det var kul.

Ur vecko-Journalen nr 24, juni 1961. Bildtext från ett badmodereportage:
"Smutsvattnet kring Stockholm är lyckligtvis ett unicum; badvikarna igenslammas av smuts och olja och den samlade bråten gör stränderna till guldgruvor för bakterieforskare och skrothandlare. Och värre blir det när borgarrådet Helge Berglund börjar på allvar att förorena. För helt andra vatten har Novella en baddräkt med jacka i vit brodyr över brun botten och ryggpartiet helt utformat i resår. Strandväska från Amorina".

Miljö, politik och mode i en enda bildtext, vad ger ni mig för det? Det är annat än de där (ursäkta uttrycket) JÄVLA helgbilagorna från DN och Svenskan:
medelklassigt geggigt livsstilstjafs om mat, mode, inredning - jag kräks. Vad ska man läsa på helgerna? Die Zeit?

Man kan annars också undra vad vitsen med journalistik är över huvud taget nuförtiden. Alla som vill säga nåt känner sig ju tvungna att skriva en bok men varför har vi tidningarna i så fall? Till och med hon med Wild ´n´Fresh-restaurangen i Göteborg har skrivit en bok för att "hon inte fått komma till tals." Herregud, hon var ju med i Studio Ett varenda dag, kändes det som.

Jag läser om stresshantering. I en undersökning visade det sig att de som bäst klarar utmaningar på en arbetsplats när framtiden är osäker och ledningen omorganiserat för tredje gången var de som hade bland annat inflytande, delaktighet, rätt kompetens, medbestämmande och framförhållning. De fick också ofta feedback från sina chefer och kolleger. De hade egen budget och förutsägbar arbetsbelastning.
OK. Det låter ju vettigt. Hur ska man då kunna applicera stresshantering på föräldraskap?
Inflytande och framförhållning? Tja, helt plötsligt börjar barnen skolan 9.30 istället för 9 eftersom det är FN-dagen. Till exempel.
Medbestämmande? "Ta på dig överdragsbyxorna nu har jag sagt!!" "Näjjj!"
Feedback? "Dumma mamma"
Egen budget? Hmmm...försäkringskassan?
Förutsägbar arbetsbelastning? Ungarna har feber igen...
Rätt kompetens? Mouahahaha!


För övrigt berättade min svägerska en historia idag. Den går nåt i stil med:
Mamma och pappa pratar med sina barn om att man inte ska följa med fula gubbar till skogen eller hem.
Mamma/pappa: - Ni följer väl inte med nån som vill bjuda på godis eller glass?
Barnen: Nämen så klart inte.
Mamma/pappa: - Men nån som vill visa er tio kattungar då?
- Nä det tror vi inte på.
Mamma/pappa: - Men nån som säger att den har ett äkta dinosaurieägg hemma då?
Barnen: - Ja det vill man så klart se.

Kan vara värt att fundera på. Alla vet ju att föräldrar pratar med sina barn om skummisar och godis, glass, kattungar och roliga filmer. Så de skumma peddisarna är ju smarta och nämner nåt osannolikt men lockande. Dinosaurieägg? Då skulle man ju själv hänga på.

Det är högst troligt att jag drack för mycket päronvodka igår. Eller för sent. Eller både och.
Med tanke på att jag drack bubbelvin redan klockan två på eftermiddagen blev det kanske lite mycket, totalt sett. Trött är jag i vilket fall som helst.
L sover på soffan. Barnen kastar pappersflygplan.

Det var i alla fall en jättetrevlig lördag med TVÅ fester efter varandra. Typiskt, allt kommer på en gång.

Päronvodkan var mycket förrädisk. Luktade bara päronsplitt men innehöll bevisligen hög halt av alkohol.

Jag träffade en himla massa trevliga människor också. Från Bohuslän och Västerbotten och Östergötland och Hornstull. Det visar bara att det finns alla anledning att hålla sig kvar i Stockholm, för alla kommer förr eller senare hit.

Fyra års fängelse! Jag blev faktiskt lite omtumlad, efter att ha brottat mig fram till hovrättens gubbar som delade ut domen mot Stureplansprofilerna och läst vad det stod. Men alla andra blasé journalister såg inte ut att tycka att det var så sensationellt. Men det tyckte jag. Sen tumlade jag runt där i hovrätten och det kan inte hjälpas, men är man adrenaline junkie så är det ganska kul med hovrättsdomar och direktsändning. Jag cyklade dit på vår fina reportercykel coh det kändes också rätt härligt att svischa förbi svt:s och ekots stora skåpbilar.

Men inte hann jag använda hovrättens skoputsarmaskin som jag hade tänkt. Det stod en massa advokater och journalister i vägen.